Jag har bara inte ro. Kl. är 19.00.

Hade egentligen tänkt sätta mig och skriva ner förlossningsberättelsen. Men jag kan inte sitta still. Och skriva här. Jag tror det är något slags mamma-syndrom, eller så är det kvar från graviditeten. Att när Lillen sover, så vill jag göra saker i förväg. Typ laga middagen till imorgon. Och när jag är klar med det. Vill jag bara titta på honom när han sover. Och sen gillar han ju att äta, mycket. Så det tar ju lite tid. Emellan att mata honom och titta på honom när han sover - har jag bara inte ro.

Så. Den dröjer någon dag till. Men inte så länge. Mest eftersom det var den största och häftigaste händelse i mitt liv, och jag tänker på den varje dag. För att inte glömma något.

Jag har förresten upptäckt mammalivet. Igår hade vi besök, och efteråt upptäckte jag att jag bara haft på mig halva bh:n under tröjan. Jag har även utvecklat en sjuklig paranoia över att någon ska stjäla honom på affären. Och detta är tjejen som brukar lämna börs och mobil i vagnen och vandra därifrån. Jag och David har även kommit på en mängd puttenuttiga namn för bajs.

Nä nu måste jag gå och titta på honom när han sover. Och kanske peta lite på han.

Over and out.

Idag har vi mysdag. Kl. är 11.50.

Och småbarnslivet är över förväntan. Igår hade vi först trevligt besök av Syster och Pappa. Sedan tog vi en tripp till stan. David handlade några hyllplan och sedan intog vi Ica Maxi. Och vi handlade blommor och testade solglasögon, hur länge som helst. Och skrattade. Vi skrattade en massa. Sedan for vi hem och såg wipeout och åt godis. Och det var bara en toppendag. (Och Ida, det är helt lugnt. Jag handlade massa choklad. Mums.)

Men idag ska vi ha en riktig mysdag. Först ska vi få besök nu. Då ska vi förmodligen bete oss civiliserat. Men efter. Då slänger vi av oss finpaltorna och drar på oss myskläderna. Äter grillat till middag och godis till mellanmål. Och vi lämnar inte soffan på hela dagen.

Och såhär såg lillen ut när jag berättade om dagen...

Och jag kan inte fatta att jag för en vecka sedan åt min första lunch som mamma. Att du redan är en vecka gammal, lille vän.

Over and out.

Godmorgon världen! Kl. är 09.24.

Inatt har vi haft en underbar natt. Lillen har i och för sig vaknat ganska många gånger för att äta, och den har väl kanske inte blivit så lång som en underbar natt var i vanliga fall. Men nu gäller inte sådant längre. För en av matningarna vaknade jag upp till världens gladaste och piggaste kille! Han log och plirade med ögonen. Och vi hade en mycket intressant konversation, mest jag. Men jag vill gärna tro att han bidrar. Sedan åt han lite. Och jag försökte somna om. Men, han var pigg. Så varje gång jag öppnade ögonen med tio sekunders mellanrum hade han närmat sig och hade nya miner. Till slut var han in my face. På ett gulligt vis. Och där somnade han.

Jag har förresten lärt mig att aldrig chansa med småbarn. Igår morse, i lite småstress över att vi skulle tillbaka på barnläkarbesök. Bestämde jag mig för att byta blöja på soffan. Det slutade med att jag parerade med mina händer så allt pink som kom sprutande i alla fall skulle hamna i soffan. Det vart lite tvätt. Så. Chansa aldrig.

Over and out.

Namn. Kl. är 18.36.

Sitter och försöker luska ut ett fint och ovanligt namn. Som dessutom passar på vår lilla illbatting. Men det är inte lätt. Hittade en namngenerator som visar slumpmässiga namn. Dock har inget fallit i smaken än. Jag menar, Teofil - låter inte det som en pedofil? Evald? Gert? Nja... Har dock hittat en lustig sak. Det finns en kvinna i Sverige som heter Rudolf. Stackars henne. Hennes föräldrar måste ha önskat henne en grym framtid...

Over and out.

Home, sweet home. Kl. är 18.10.

Vi har haft en bra första natt hemma, Lillen somnade vid 01 och sov sedan till 5. Då ville han ha ett skrovmål, och sedan vaknade jag före honom. Vid 8.30. (Det stoppar ju oss inte från att ta en liten tupplur förstås.) Det är verkligen inget skämt att man blir trött av att amma. Att det är något hormon som frigörs, det är ju som att någon flygit över en i helikopter. Och skjutit en bedövningspil i ändan.

Idag har vi varit ute premiärturen med vagnen. Skönt att komma ut och gå, och roligt att känna sig så mycket lättare. En annan grejj som är roligt är att köra bil. På slutet var det nog mest tur att jag inte rammade någon, kunde typ inte styra då. Och att sova på rygg förstås. Det är så underbart. (Särskilt när man har en liten en som sover ovanpå...) Ja. Fast det roligaste är ju förstås guldklimpen...

Jag ska skriva ut om (dröm)förlossningen. Ska bara berätta den för min kära syster först...hon ville inte läsa den på bloggen. Hon ville höra den. Men. I alla fall. Den är glad, och den är positiv. Ungefär som hela graviditeten varit. Om inte något börjar kärva snart kommer någon att starta "kan.någon.snälla.mörda.den.där.Sara.nu" sidan.

David läste förresten det på BB. Om förlossningsdepression. Att 50 procent av alla kvinnor får det på tredje dagen. Jag svarade "men då är det ju hälften av alla kvinnor som INTE får det!" glatt. Och han konstaterade att jag nog inte skulle få det. Har inte känt mig särskilt nere idag heller. Bara glad och upprymd.

Over and out.

Hemma! Kl. är 15.35.

Nu är vi hemma, och allt har gått så fantastiskt bra. Vi ska ta och göra oss hemmastadda, och just nu ligger Lillen och tar en tupplur hos pappa sin. Sedan ska jag ta och skriva ner lite om hur allt gick till, och även det var över all förväntan!

Tack återigen för alla gulliga kommentarer, alla lyckönskningar och alla gratulationer!

Over and out.

19:e april. 07:46.

Tror jag nog att våra liv förändrades för evigt.

En liten (eller ganska stor) pojke som vägde 4660 gram, och var 55 centimeter lång kom till världen. Vi mår så bra alla tre, och imorgon blir det hem från BB.

Osis. Kl. är 19.59.

Jag hade tänkt rådfråga om sätt att få igång förlossningen (som inte innefattade SÅDANT ville nog David tillägga...) Och den personen som gav det vinnande förslaget skulle jag tömma sparkontot för. Och lönekontot. Och Davids konto också för den delen.

Men. Det är en aning misstänkt att det är igång. Jag är bara skeptisk, och vägrar tro på det. Jag tror att det är låtsas-värkar. David har packat ner varenda pinal vi äger och installerat bilbarnstolen. Det är härligt att se honom, han är så entusiastisk. Men i alla fall. Har haft mer - eller mindre - känningar i magen sedan imorse. Ont skulle man kunna kalla det. Icke oöverkomligt skulle jag vilja kalla det. Och vi kommer inte åka in i förväg, inte så länge det går så här bra att vara hemma. Faktum är att vi nu ska äta lite lite mums - och titta på Wipeout. Sedan ska jag ta en dusch, en varm. För jag tror fortfarande inte att det är på riktigt. Men jag hoppas det.

Hittade förresten en lista på nätet med vad pappan skulle ha med sig. Längst ner stod det "en present till mamman, att ge efteråt". Det känns nog som det minst viktigaste. Det finns så mycket positivt, så en present känns som slöseri med pengar. Jag berättade för David hur jag skulle fira efter Karate Kid är född. Jag ska sova på rygg, sa jag med ett leende. Och jag menar det. Jag ska sova på rygg med fötterna i kors. Det har jag längtat efter.

(Ida. Jag hör av mig till dig när jag faktiskt tror på detta... )

Over and out.

8 dagar över tiden. Kl. är 11.51.

Är ju genomsnittet för en förstföderska. Och eftersom vi är precis där idag - hoppas jag på att våran svennighet ska drabba oss. Att vi ska vara så genomsnittliga och medelsvensson som man kan vara. Och bara halva dagen har gått, om 7 minuter. Håll tummar och tår nu, jag vill ha ut den här guldklimpen nu.

Over and out.

UTFLYKT! Kl. är 20.50.

Tänk så mycket det kan göra att komma ut lite. Åka upp till staaaan. Och sedan ta mysiga omvägar hem.

Och yes, det är verkligen Sagan om ringen filmerna. Jag har alltid varit superneg mot dom. Jag var väl typ 14 när dom kom. Och tyckte det var det töntigaste som fanns. Kanske lite för att vara tvärsöver. Men. Nu när David köpte den första, förlängda. Och jag mest sympati-tittade med honom, men upptäckte att det var ju ganska spännande. Så. Vem tror ni inte att det var som ville fara och handla andra filmen idag? Jo, jag. (Taskigt att avsluta filmer, som den första slutade...då måste man ju se fortsättningen...)

(Lägg även märke till hur jag viftar med godis-påsen! Det är entusiasm det!)

Okej. Jag vet att jag sagt det förut ikväll. Men nu är det lördagsmys. PÅ riktigt.

Over and out.

Nu känns det bättre igen. Kl. är 18.09.

Efter dagens tupplur bestämde jag mig att det är dags att rycka upp sig. Sagt och gjort! Nu är jag uppryckt. Och inte vart det sämre av att David helgstädat under tiden jag slumrade. Är han inte underbar?!

Det sket sig även med dagens metoder. Jag kom själv fram till att hoppstylta nog är uteslutet, när cykel är förbjudet. Och det andra? Ja. det blir nog svårare än man kan tro. (Men jag lovar jag hade filmat det Agneta, jag lovar!) Så. Vi lägger ner dom planerna för ikväll. Och satsar på en ny plan, lördagsmys! Och kanske hyra en film.

(Vill dock inte erkänna att jag är slug och att det mest är en DEL i en plan. Davids bil vibrerar nämligen när man kör fortare än 100 km/h. Kanske det kan skaka ner bebisen?)

Nä. Nu blir det lördagsmys. Ha en trevlig kväll alla därute, det ska vi ha!

Over and out.

Nope. Kl. är 11.51.

Jag är - typ - vaken. Och ingen bebis idag heller, eller än så länge i alla fall. Dagens metod för att få bebisen består av att David får hålla upp mig i armarna. Förslagsvis om han står på soffan. Sedan skakar han sin päronformade flickvän lätt, och så hoppas vi på att bebisen trillar ner. Funkar inte det ska jag åka till Barnens hus och handla en hoppstylta.

Märks det att jag börjar vara lite less? Bara lite?

Nu ska jag krypa ner i sängen igen, och titta på vänner. Jag har börjat titta på säsongen igen när Rachel är gravid, på något sätt tror jag att jag kan uppskatta preggo-skämten mer idag än vad jag gjorde då!

Over and out.

55 minuter kvar. Sedan... Kl. är 23.01.

...Är det vecka 42! 42!!! Och jag börjar faktiskt vara en anings less på att vara gravid nu. Ute börjar det vara vår, och jag vaggar som mest runt kvarteret. Jag längtar efter att cykla, och åka inlines och ta promenader med barnvagnen. Röra på mig. Och särskilt idag, eftersom någon malde ner min högra höft under tiden jag sov inatt. Och numera går jag som en blandning av en zombi och Ringaren i Notre Dame. David tror starkt på imorgon, eftersom det är hans dag. Så starkt att han lagt fram alla saker som ska vara med i BB-väskan. På rad. Det är gulligt det, men jag hoppas han har rätt. Imorgon skulle vara en bra dag.

Sitter och kikar lite på namnsidor, och enligt namngeneratorn där så ska Dolph om det är en pojke - heta Gorm! Det bådar ju gott. Gorm Nilsson-Clason. Det låter lite som en surgubbe. Får väl hoppas på att det är en flicka.

Det blir nog ingen bebis idag heller, så ledsen alla ni som går miste om det fina - obestämda - priset. Och ja Elisabeth, händer det inget snart så får jag nog starta om vadslagningen. Men kanske inatt, bara kanske. Hoppet är ju det sista som överger en!

Nu blir det natti-natti, en lång natt. Riktigt lång, men oroa er inte om det dröjer med uppdatering imorgon! Det är nog bara för att jag är en sådan sjusovare - jag lovar att istället försöka skriva här om det skulle bli någon action inatt! (Inte sådan. Snuskisar.)

Over and out.

Hårt mot hårt. Kl. är 14.55.

Som Agneta sa, att hennes kropp inte ville sova. Och det ville nog inte min egentligen heller. Men jag insåg att det var dags att sätta hårt mot hårt (ja, eller mjukt mot mjukt really). Och tvinga den. Och då gick det bra. Har sovit till nu, och skulle nog kunna fortsätta ännu längre! Är så sjukt trött idag!

Har även utnyttjat min preggo-status till max idag. Något jag nog aldrig gjort förut. Ropade nämligen upp David från vardagsrummet till sovrummet så att han skulle kunna stänga dörren åt mig. Jag var ju i och för sig bara någon meter ifrån den, men det kändes som en avgund mellan oss. Och så fick jag ju kramas lite samtidigt. Två flugor i en smäll.

Har även legat och funderat, den där sekunden från det att man lägger sig ner till att man somnar. På vad jag kommer att sakna och inte sakna med att vara gravid. Det utvecklade sig som en lista i huvudet, så jag ska försöka få ner den på pränt - nu när preggonessity borde vara på sluttampen!

Over and out!

40+6. Kl. är 09.53.

Är det idag. Och även om jag känner mig en hel massa utvilad idag, tror jag nog att svullnaden i ansiktet är densamma. Baserar dock detta på hur det känns, och inte direkt hur jag ser ut. Eftersom jag inte vågat tittat mig i spegeln än.

Men kanske idag! Kanske!

Jag tror jag ska ta och sova ett tag till nu. Kändes som en bra idé, varför inte - när man kan?

Over and out.

Nope. Inget idag heller. Kl. är 23.28.

Är relativt lugnt och skönt i magen. Förutom barnmorskan och Ica vart det inte mycket gjort idag. Har varit lika lat som min hundkompis - Kisendorf! Så. Dagens mest spännande händelse var när våran granne kom över. Askalas. Och lite ensam. Och pratsjuk. Han pratade dessutom hela vägen hem till huset sitt, vilket resulterade i att vi mest stod och skrek över kvarteret. Högljutt.

Nä. Nu blir det att krypa till kojs. Imorgon är det fredag och fredagsmyyys. Blir bra det.

Over and out.

Dagens outfit. Kl. är 18.01.

Men även misstänkt likt, gårdagens outfit. Ja, vad kan jag säga. Man får vara glad för vad man kan klämma ner sig i. En intressant grejj med gravida och kläder, som jag har upptäckt. Preggokläder går inte att ha på sig i slutet. Nu har jag uteslutande mina gamla vanliga kläder på mig. Imorse försökte jag ta på mig en preggo-t-shirt och den hängde under magen och täckte inte ens hela. Delar av magen hängde ut som rimmat sidfläsk. Tror jag ska slå mig på det. Göra preggokläder.

Over and out.

Jag skyller allt på grannen. Kl. är 17.52.

Tror inte riktigt jag har återhämtat mig från morgonens syn. Har mått lite halv-uschligt hela dagen, och jag tror att det är kalsong-uppenbarelsens fel. Illamåendet i alla fall. Sedan får jag nog betala för den där speedade långpromenaden igår.


Hos barnmorskan gick det i alla fall bra. Hon hade med sig en student vilket var bra. Dubbelt så mycket stökande och bråkande med magen. Tog ett litet tag innan dom hittade hjärtljuden, och jag tror det var först då som jag förstod hur viktig våran illbatting i magen är. Jag brukar skämta om allt möjligt, kittla bebisen på foten när den sticker ut. Hota med indragen veckopeng om den inte kommer snart. Men inuti. Tankar som bara jag vet, kan jag tänka - oh nej, vad har vi ställt till med. Kommer jag och David ha samma förhållande, nu när vi är så lyckliga. Hur kommer saker förändras? Jag är oxe, jag diggar inte förändring.

Men idag när det letades hjärtljud och jag hann föreställa mig ett worst case scenario var det som att jag förstod att allt skulle lösa sig. Att inget skulle bli sämre, bara annorlunda. Och att den där lilla krabaten betyder så otroligt mycket mer än jag någonsin visste. Att jag inte blir mamma den dagen jag klämmer ut den. Jag är redan det. (Utklämmandet är bara en petitess) Men slutet gott, allting gott. 146 i hjärtljud.




Så. Nu ska jag och Kisen ha en myskväll i soffan. Och hoppas att Karate Kid kanske vill kika ut snart, förhoppningsvis inatt...eller imorgon. Eller bara innan helgen är slut.

Over and out.

En liten moralsvacka. Kl. är 09.15.

Ingen antydan till bebis ännu. Dock påpekade David mycket artigt imorse, att jag var svullen i ansiktet. Och jag känner mig lite som en ballong, hela jag!

Idag blir det i alla fall barnmorskan. Ska passa på att fråga henne om sammandragningar kan göra nytta, även om dom inte gör ont. I alla böcker står det ju att sammandragningar innan är för livmodern ska träna upp sig. Ja, i så fall tycker jag att min livmoder är en seg jävel. Träna? NU? Det är ju som att börja träna 3-4 dagar efter vasaloppet har startat och slutat. Segis. Men kanske, bara kanske håller kroppen på utan att besvära mig. Vore fantastiskt.

Och ooooooooh, grannen öppnade just dörren endast iförd minimala kallingar. Kom av mig. Och mår lite illa. Får nog fortsätta skriva senare.

Over and out.

KÖKET! Kl. är 23.37.

Har ju faktiskt inte lagt in bilder på köket än, som ju varit klart i över en vecka. Och allt tack vare, min fantastiska hemmasnickare! Önskar jag hade lite före-bilder, men vet ej vart jag

ska lyckas skaka fram dom. Räcker det om jag säger att det är skillnad?

Han är så duktig, trots att han var super-duper-trött gjorde han färdigt det. Där är ett till exempel på jävlar-anamma.

Kvinnor kan! Kl. är 22.24.

Även i 41 veckan. Har ikväll tagit en skön, ändå rätt så lång promenad. Nu skulle den stackars killen på bilverkstan förmodligen stammat fram ett "men vågar duuuu det?" samtidigt som han lät som Långben. Och svaret är ja. Det vågar jag. Enda skillnaden från tidigare, är att jag numera tar med mig mobilen, och i alla andra veckor har jag bara tänkt att jag BORDE ha med den. Däremot passar jag mig för att gå nära vattendrag, särskilt havet. Är lite skraj att greenpeace-aktivister ska komma i horder och försöka knuffa ner mig. Men annars så går det bra.

Jag har även tagit en underbar, lång dusch. Rakat benen, helt själv. Det är mitt allra största "kan själv". Aldrig David skulle få hjälpa mig. Och sedan lagt en ansiktsmask, krypit upp i ett hörn i soffan. I sunkiga kläder och bara myst.

Nu ska jag nanna. Och hoppas att avkomman beslutar sig för börja sin långa resa ut inatt. Det är dags för barnmorskan imorgon, och vore ju skönt om det kunde bli lite action innan dess. Då slipper jag ju en extra bilresa upp till stan. Ekonomiskt! (läs: snålt och lat)

Over and out.

Tomma ord. Kl. är 18.00.

Har egentligen inget vettigt att skriva. Men skriver jag inte, vet jag flera som får stora skälvan och tror att jag ligger här hemma i köket och föder. Eller nåt. Har i alla fall tagit nya magbilder, men jag ska spara dom till lite senare - måste ju hinna med ännu en uppdatering för er nervösa där ute. Och eftersom det inte händer så vansinnigt mycket spännande här, så måste jag hushålla med händelserna. Nu till exempel ska jag ta ut Kisendorf på en promenix, och jag har dessutom just ätit köttsoppa så att jag kallsvettas. Måste skaka ner både köttsoppa och bebis, därför blir prommis bra. Och bebisen? Den har hicka. Det var dagens mest spännande.

Over and out.

Ännu en vacker dag. Kl. är 12.12.

Och ingen bebbe än så länge! Men nu vet jag i alla fall att det är en flicka, som heter Alice. Tack Susann! Du som redan hjälpt mig med så mycket. Det är till exempel hon jag ska tacka när jag inte svär över barnvagnen i vinter. Ovärderligt.

Det känns ganska lugnt och skönt i magen, även idag. Vaknade dock lite tidigare imorse, och tyckte att det var något annorlunda. Men jag tror jag börjar vara övervänt och hitta på symptom. Som när man är skendräktig.

Jag tänkte mig att dagen ska innehålla en promenad, eller två. Sedan tänkte jag hoppa studsboll upp och ner för gatan. Upp och ner. Upp och ner. Dricka en kopp hallonbladsthe, eller 8 kannor.

Där hör du Dolph, mamma kan sätta hårt mot hårt. Innan helgen är över! Då du.

Over and out.

Another two bites the dust. Kl. är 23.40.

Men ikväll - eller hela dagen - har det faktiskt varit lite action i maggen. För varje dag känns det som att det blir mer och mer, och samtidigt blir jag så himla nyfiken på vem som döljer sig under mitt icke-existerande sexpack med magmuskler.

Så. Det här är till dig Dolph, Karate Kid eller Avkomman som vi kallar dig när du gnager på mammas urinblåsa sent om nätterna. Både jag och din pappa längtar efter dig nu, mycket. Vi vill se om du har bruna eller blå ögon, mycket eller lite hår och en hel massa annat. Vi vill ta promenader med barnvagnen, istället för att sakta vagga runt kvarteret. Vi vill även börja äta av "rör-du-så-dör-maten" och pappa vill börja ta ut sina pappadagar. Så skynda dig ut nu. Den 14:e är ju inget dumt datum att födas. Och just ja, mamma och pappa älskar dig. Skynda dig nu.

Over and out.

Gravidhjärna. Kl. är 21.43.

Undermedvetet har jag nog tänkt att Karate Kid skulle ha varit här nu. Baserar detta på att våran (eller våra) "rör-du-så-dör-du!" lådor i frysen är fullsmockade med mumsig mat. Goda pajer, lasagner och även efterrätter. Men i övrigt finns det inget hemma. Jag vart tvungen iväg två gånger på Konsum idag, för att göra pannkaka. TVÅ GÅNGER! Det är ju för tusan bara tre ingredienser i det. Men hurtig som jag kände mig (just den minuten) bestämde jag mig för att promenera. Så jag walkade. Och in på apoteket. Upptäcker i kassan där att jag glömt kortet. Tusan sa jag (jag tänkte mycket fulare grejjer) och eftersom man tydligen inte kan betala i natura när man passerat vecka 36 var det bara att vända av hemåt. Leta och leta. Kolla upp banken på internet, och numret för att spärra. Leta en sista gång, och hitta det under bilsätet. Vart så lycklig att jag drog direkt. Vad jag inte tänkte på, var att...sista gången jag letat hoppade jag bara i Davids skor. Typ storlek 45. Brukar göra det när jag ska snabbspringa ut. Eftersom till och med fuggsen (fusk-uggsen) är bökiga att böja sig ner till. Iddes inte vända om, så på Konsum såg jag ut som en blandning av Kalle Anka och en clown. Kunde inte lyfta på fötterna, så det lät som en zombie som kom och gick.

Men kom jag ihåg allt? Nope. Vart en vända till för äggen. Och mjölet var egentligen slut också, men det fick duga med dinkelmjöl. Så. Kan jag skylla detta på gravidhjärnan man sägs få? Nope? Jag var såhär innan också...

Over and out.

Diskret. Kl. är 15.41.

Man kan ju undra vad Kia egentligen vill, hon är inte särskilt diskret. Men en prommis fick hon sig i alla fall. Och nu är det min tur att bege sig ut i solen med henne.

Over and out.

Lite störande. Kl. är 12.39.

Läser ibland Katrin Zytomierskas blogg, just eftersom att hon är gravid. Och jag med. Och det är trevligt att läsa vad andra gravida skriver. Men, jag kan tycka att det är synd att hon ska ha den där stora bloggen, till vilken nytta.

Igår till exempel tog Katrin ett bad, med skum och grejjer. Vilket var så fruktansvärt jobbigt. Samma tid så dratta jag nerför trappan, eftersom vi har vedpannan i källaren. Ingen eldning, inget varmvatten. Inget varmvatten = jävligt oskön dusch. Samtidigt som jag passade våran defekta tvättmaskin. Vilket betyder typ tio gånger upp och ner för trappan. Men Katrin tog ett bad. Jag lämnade bilen på service, tvättade den (självklart i en automattvätt) och handlade. Men Katrin tog ett bad. Sedan tog jag ju även en promenad. Men Katrin tog ett bad. Tycker att det är så tråkigt att detta ska sätta standarden för gravida. Eftersom hon syns och hörs. Unga som läser vad hon skriver, kommer att tro att det kan inte vara fantastiskt att vara gravid. Att man ÄR höggravid i vecka 15. Att det är lika bra att skita i allt under tiden man är gravid, och sedan ta ett suspekt bantarpiller efteråt. Eller kanske en fettsugning. (Och man kan använda magmusklerna även fast man är gravid. Det var så jag tog mig upp ur sängen imorse, i vecka 41...)

Det behöver minsann inte vara så. Och jag tycker inte att det är "jävlaranamma" i Katrin för att hon tog sig upp ur badet. Då känner jag gravida som det är (och har varit) JÄVLARANAMMA i. Och jag önskar att alla läste deras bloggar istället. Bara så ni vet. (Jag vet förresten pensionärer på min gata som det är mer krut i än i fröken Zytomierska)

OBS. Detta är inget gnäll. Jag är så ofantligt nöjd och tillfreds med mitt liv, och vill aldrig ha det på något annat sätt. Bara så ni vet det med. Nu ska jag ut i solen, och njuta av mitt fulländade liv.

Over and out.

Another two bites the dust. Kl. är 23.42.

Tyvärr är en av dem jag! Tusan också. Jag och Catrine trodde på idag, men fick ju uppenbarligen fel. Kanske morgondagen blir en lyckodag? Jag trodde jag hade lyckats när jag bröt höger skinka i källartrappan. Men det krävdes tydligen mer. Rackarns mage att vara ivägen, man ser ju inte vart fötterna befinner sig.

Måste visa det senaste pysslet i bebis-rummet. Bäddade ner spjälskyddet igår, och led inte mycket av att jag var tvungen bädda om sängen också. David hjälpte mig att sätta upp en lampa (Tack Lina, den vart perfekt! Just ja, vi skulle ju till Ikea imorgon. Kanske får skjuta en dag på det...) och även två tavlor. Den ena är Davids, som han fått när han var liten. Den andra fick jag av Farmor för 15 år sedan. Mysigt att blanda lite från oss båda. Och sist men inte minst, var jag och inhandlade en pall idag. Något att lägga upp benen på, och slappa lite.

Nu blir det att krypa ner under täcket och sussa lite. Förhoppningsvis kommer David hem snabbt och gör samma sak!

Over and out.

Reflektioner. Kl. är 20.55.

Efter att idag ha rännt runt lite på stan, har jag noterat vissa saker. Höggravid som jag kanske är. Men. Jag insisterar alltid på att lämna in bilen, eftersom det nog inte är en myt att dom är sjysstare mot tjejer. Det kan slinka med en lampa eller något, extra. Får väl utnyttja det lilla man kan. Men. Nu är det nästan så att folk blir rädda när jag kliver in. Som att vilken sekund som helst ska jag slänga mig ner på golvet för att föda. Till exempel killen på bilverkstan...

Han: Ja. Hrmm.. Så du är gravid du...?

Jag: Jo..? En aning?

Han: Mycket gravid.

Jag: Ja, det var väl som egentligen dags i lördags. Men den låter dröja på sig.

Han: Och du vågar vara ute och gå??!? säger han, mycket förvånat.

Sedan knuffar dom ut en ur affären. För jag tror att leken går ut på att den närmast preggot, måste förlösa det. Och om man befinner sig på parkeringen istället för inne i butiken, är man någon annans ansvar. Kvinnor däremot. Dom pratar gärna lite längre istället! Ja. Det var väl inte så viktigt egentligen. Men, genom att skriva detta här - som egentligen är totalt hjärndött. Har jag skjutit på en massa andra tråkiga grejjer.

Over and out.

Idag. Kl. är 20.27.

Idag har bilen fått vad den förtjänar. Nämligen en service och en tvätt. Och oroa er inte, det var inte en handtvätt. Varför göra något för hand, som en automatisk biltvätt klarar mycket bättre?

Over and out.

Banne mig! Kl. är 14.00.

Om det inte är sol även idag! Vi har passande nog bilen på service idag, så alldeles snart kommer David hem och så ska vi och hämta den. Ett underbart sätt att bli av med några tusenlappar!

Idag är ju min och Catrines dag. Och jag tror inte att vi kommer att ta hem det här. Det är så lugnt och skönt i maggen. Men, man vet ju aldrig. Jag är mest bara nyfiken på vem som döljer sig där just nu. Oh gud, hoppas det är en söt bebis.

Nu bär det iväg. Om inte orken tryter tänkte jag åka förbi David i skogen. Ta med något gott att mumsa på.

Over and out.

Another one bites the dust. Kl. är 23.27.

Ledsen Jenny och Sandra. Men det blir nog ingen bebbe den 11:e heller. Och då har jag ändå gett det ett ärligt försök idag. Jag har druckit två koppar hallonbladsthe, tagit trapporna med större entusiasm än vanligt och dessutom fått en underbar svankmassage av David. Men än så länge är det lugnt.

Måste bara berätta en putte-nuttig grejj - förutom allt om hur vi haft myskväll (ovanligt) och trängt ihop oss alla fyra i en soffa (Kisen och Karate Kid förstås...). Ibland tror jag hela mitt liv är en enda lång myskväll. Men i alla fall. När jag ringde till min underbara andra hälft idag på Ica hade jag kommit på att jag var sugen på glass. Jag ville prova Ben & Jerrys nämligen. Hade suttit på deras hemsida (benjerry.se) och noga valt. Sen ringer jag till David.

Jag: Hej älskling. Har du hunnit handla redan? Jag vart som sugen på glass till ikväll.

David: Nej, jag står just och väljer glass till dig. En Ben & Jerrys.

Det var då jag insåg att vi är menade för varandra, och förmodligen har någon slags telepatisk connection. Jag ville ta kortet från förra inlägget. Lägga in det här, och samtidigt klippa in en ram i det. Ett sådant där hjärta. Utsuddat i kanterna. Så kär är jag. Men nu är det ju beskrivet istället.

Over and out.

Kontrollbehov? Kl. är 17.26.

David har just åkt iväg för att handla. Inte för att han aldrig har handlat, men det brukar vara mitt område att sköta. Jag skriver handlarlistorna efter vars sakerna står. Skulle i sömnen kunna rabbla upp olika erbjudanden. Och. Ja ni förstår.

Nu blir det typ såhär istället.

Shampoo + balsam (herbal essences, den gula, blommor på baksidan...)

Duschcreme (någon som luktar tjejigt, ta vilken du vill)

Proviva, enliters. Inte mindre. Nypon.

Hälsofil, med smak. Verum, bra för magen.

Och så vidare...

Stackaren. Och ändå är han så snäll att han handlar åt mig. Vad skulle jag göra utan honom? Det vill jag aldrig ta reda på. Älskar dig bubben.

Over and out.

Söndagsfrulle! Kl. är 11.06.

Mysfrukost med rostade mackor. Klumpig oboý - det är ju förresten Pucko att dricka Pucko, klumparna är ju det goda i oboý. Solen skiner, och jag har sovit så underbart gott. Behöver jag säga att jag vaknat på rätt sida? Det är en fantastisk dag!

Idag är första dagen som det känns helt okej för bebben att komma ut. Inte för att man kan bestämma. Men. Tidigare har det alltid varit saker, nu är allt viktigt avklarat. Allt som bör göras, har gjorts. (Okej. Kanske skulle ha hunnit med en utlandsresa, men det blir tajt.) Nu är det bara att du kommer lille/lilla du. Nu väntar vi bara på dig.

Jag prövar en ny metod nu på morgonen. Jag ska äta ut bebisen. Rent logiskt, om jag äter så att det känns som om jag ska spricka - borde det bli obekvämt för bebisen. Och när då bebben och maten resonerar, kommer ju maten säga "men du har ju mycket närmare". Jag har börjat detta med att äta sex (!) rostade mackor. Av den anledningen, sen var jag bara jäkla hungrig också.

Nu! UT i solen.

Over and out.

Dagen D. Kl. är 22.28.

Och jag är ledsen för den dåliga uppdateringen. Förstod av mobilen att en del satt kaffet i halsen och börjat fundera om det var något på G. Men det var inget sådant i alla fall. Dolph är fortfarande i magen. Vi har dock hunnit med, inte bara ett, utan TVÅ kalas. Ett för Hugo, och ett för svärfar. Det första var lajbans, och det andra bjöd på mumsig mat. Och jag glömde kameran till båda. Smart. Fast sedan stal jag en bild av Ida. Man få ju inte vara dum (hoppas det är OK?!)


Har däremot börjat känna av lite mer sammandragningar ikväll. Förut kunde jag aldrig känna dom, utan funderade mest över varför magen lekte kanonkula. Nu känner jag dom, fast dom gör inte ont. Men ett litet framsteg i alla fall. Känns som att lugnet nu kan lägga sig, vilket kanske kan få igång något? You never know. Eftersom allt nu är avklarat, alla kalas genomförda och alla förberedelser klara - ska jag unna mig en svankmassage av David ikväll. Man får ju absolut inte avnjuta svankmassage, eftersom det kan starta förlossningen. Men nu spelar det ju som ingen roll längre. Get on with it.

Förresten Carin, Micke och barnmorskan. Om nu inte ett mirakel skulle ske. Och min förlossningsberättelse skulle starta med orden "jag hade en snabb förlossning, från det att vi kom in tog det cirka 2,5 minuter...". Så verkar det inte bättre än att ni förlooooooorat. Tyvärr. Bättre lycka nästa gång.

Nu ska vi se skräckfilm och äta mumsigt godis. Hoppas alla har en trevlig lördagkväll.

Over and out.

Another one bites the dust. Kl. är 01.01.

Ledsen Ida, men det blir ingen bebbe den 9/4. Det bevisar ju bara att jag är absolut segast i släkten Clason. Och det kan jag leva med - för det betyder ju att jag inte missar alla spännande kalas imorgon.

Ikväll har vi varit på - förmodligen - vårat sista partaj som barnlöst par. Praktiskt att kunna ha Karate Kid med sig. I magen, men praktiskt taget som en bärsele. Mycket trevligt var det i alla fall, mycket trevliga människor - och jag blir alltid så himla glad när jag ser vilka fina vänner vi har. Det är rikedom det.

Dagens bildskörd är väl lite tunn med tanke på att det faktiskt varit party. I alla fall vart det pizza, som bilden visar. Är det fest så är det. Sedan en myspys bild. Och sist men inte minst en "älskling? Kan du ta kort på mig när jag varit på fest och är preggo?"-bild.

Nu ska jag inta sängen. Längtar efter att sova och bebisen är så upprörd. Hoppas att den blir lugn efter ett tag, och kanske nanna lite den med.

Over and out.