onsdag, mars 30, 2011

Inte säskilt ofta får jag ljusa ideer, eller jag får det ganska ofta - men sedan visar det sig att de inte var så ljusa.

Idag kom jag på att jag skulle testa använda min älskade epilator under armarna. Bort med rakhyveln liksom! Och den gör ju underverk på benen.


Ingen bra idé. Inte alls.


På benen är det som en kittling, men det där - det gjorde så vansinnigt ont. Jag kom inte alls långt innan det vart mission aborted. Och ikväll på träningen? Jag brukar ha ett mantra i huvudet, lite då och då, men särskilt när det är dags för utfallen (typ 180 stycken! på riktigt!).


"Det är bara smärta. Du har fött barn och klarar allt. Det är bara smärta."


Det brukar jag upprepa för mig själv, för att komma ihåg att även om det bränner kommer jag att ta mig upp - och kommer att klara ett utfall till...och ett till...


Idag upprepade jag (på fullaste allvar) "Det är bara smärta. Du fixade epilera halva armhålan, och du fixar detta. Det är bara smärta."


Nä. Det kommer dröja innan jag försöker mig på det där igen.

Min alldeles livsnödvändiga shopping. Ja, eller kanske inte egentligen. Men typ.


måndag, mars 28, 2011

Om jag hade kunnat gå tillbaka i tiden ett år, och ge mig själv lite tips - skulle jag sagt detta.


1. Var lite försiktig med att köpa kläder i storlek 50/56. Ibland föds dom och väger 4,6 kg, och måste pressas in i de pyttesmå kläderna.



2. Det där du gör med att frysa in mat? Toppen. Men varför stanna vid två veckor, laga mat för två år när du ändå är på gång.



3. Tänk inte så mycket. Bara var.



4. Sortera bland råden, stå för vad du själv tycker. Bli bra på att le och nicka, och gör sedan som du själv vill.



5. Gör plats i halsgropen, mest troligt är det där ditt hjärta kommer att få bosätta sig ett bra tag framöver.



6. Tappa inte bort dig själv. Ingenting blir bättre av att du är 100% självuppoffrande och släpper allt som är DU! Du är fortfarande Sara.



7. Undersök om det verkligen finns ett behov av allt du köper. (Det vill säga, vänta med en del tills bebisen är född)



8. Oroa dig inte över om du gör rätt. Människor är skapta för det här, och du kommer att agera utifrån instikt. Låt inte instinkten överröstas av allt runtomkring.



9. Försök ligga steget före. Och när du tror att du ligger steget före, ta ett till...och ett till...och ett till...



10. Skratta, och njut.

söndag, mars 27, 2011

Killen är ju en stjärna.

Uppdateringar 7 dagar i veckan känns onödigt ibland, vi gör ingenting annorlunda från förra söndagen.

Okej. Lite annorlunda gör vi. Jag och Dino har busat med Pappa och ställt om alla klockor, inklusive hans mobil och ugnen. (Till ugnen var jag tvungen ta fram bruksanvisningen, Dino vet hur man gör - men han vägrade i sten att visa..) Så nu kommer han aldrig veta att det vart sommartid inatt, och att han missade en timma (inte förrän han läser här i alla fall). Och Dino är lite förkyld. That´s just about it. Resten är precis som förra söndagen.

lördag, mars 26, 2011

Det är så svårt att säga när första steget är. Tycker inte ni det?


Dino har snubblat till lite här och där, men förra fredagen tog han tre helt självklara steg. Jag bestämde att det skulle få räknas som dom första stegen.

Nu idag är det inga tvivel längre. Han ställer sig helt plötsligt upp och går, när han lika gärna kunde krypa. Och min fundering är, slutar det någonsin vara så jädra häftigt? Är jag i förnekelse fortfarande? Jag kanske tycker att han är mitt lilla spädbarn, och alla vet att allt går utom gamla och spädbarn. Det är därför jag häpnar varje gång, och börjar skrika åt alla som finns i närheten att dom ska kolla.

Det är så häftigt att det funkar...och kanske kommer jag fortfarande stå där tjoandes i ytterdörren när han är tonåring och går med sina kompisar till skolan. Inte alls pinsamt, inte alls!

fredag, mars 25, 2011

Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Precis när jag var inne i värsta multitasking-ilet ikväll. Jag dammsög. Matade Dino. Värmde mat åt mig själv. Städade mikron. Någonstans däremellan släppte jag även ut Kia för att kissa. Jag kände mig som den där hinduiska gudinnan med en hel massa armar. Jag var på topp.

"Saknar du något?" frågade min granne när han knackade på dörren.

Ja, tänkte jag. Du måste nog vara lite mer specifik än så. Ett bodycombatfredagspass? David? Minst två timmar till på dygnet? En midja? Mina bröst före amningen? Tjockt hår igen? En viss fräschör? Fler armar på riktigt?

"Eran vovve står på våran altan och ser ut såhär" (sedan gör han en suktande min, som är svår att återge i ord).

Så mycket för min multitasking. Så förmodligen släppte jag ut henne, fortsatte dammsuga, hörde inte henne över dammsugaren när hon skällde sitt "jag är klar"-skall! Och då gick hon på vidare äventyr. Great. Just great.

Tur att mitt huvud är fastskruvat.

Jamen hörrni. Jag är lite svår att få tag på numera...

Jag var det innan också, men nu är jag verkligen stört omöjlig att få tag. Mobilen som igårkväll var svårt sjukt, och läget kunde väl i det närmaste beskrivas som kritiskt. Den har under natten gått bort.

Inte ens ett arv lämnade den mig med, om man inte räknar en hel massa huvudbry. Så om man har något hemskt viktigt att meddela mig (vilket jag inte hoppas, för det lät allvarligt) så tycker jag att ni:

1. Testar telepati. Man vet inte. Det kan funka.

2. Skaffar en brevduva. Med uppfödning, äggkläckning och brevduveträning vet jag vad ni vill om cirka...8 månader?

3. Röksignaler.

4. Skickar ett brev.

...Ja, eller så använder ni bara Davids mobil. Funkar ganska bra det också.

torsdag, mars 24, 2011

Idag har inte varit en bra mamma-dag.

Jag har inte haft tålamod. Varit sur. Arg. Och irriterad. Och kan ni tänka er, det började i samma sekund som jag slog upp ögonen imorse. Snacka om att vakna på fel sida... Sedan gjorde det inte saken bättre att Dino hade en mellandag (eller så var han lite nere över sin sur-morsa). Eller att jag helt missat att göra någon slags fortsättning på föräldrapenningen. Så när jag med tårar i ögonen slängde omkring worst-case-scenarion som för det mesta bestod av att vi skulle vara tvungna bjuda på knäckebröd på Dinos ettårskalas. Och i present skulle han få en lustigt, formad bit kol ur vedpannan. (Och nu tycker jag mig dessutom höra hur Luleå gör mål i sudden inifrån köket. Skit.)
Så vi tog en tupplur. Och innan jag och Dino somnade la vi oss och tittade upp i taket, jag kittlade Dino lite under hakan. Han kiknade av skratt. Jag la ena armen under nacken hans, och den andra på lill-blöj-rumpan. Han borrade in sig mot min hals. Och jag tänkte: jag skiter i allt annat, det här är det bästa i livet. Det enda jag behöver. Och det är gratis.
Dagen hämtade sig efter det. Dock är min mobil helt kaputt, efter att mannen mycket ingående undersökt den med munnen. När man får igång den står det "LG Emergency Download" enbart. Jag vet inte riktigt vad den vill att jag ska göra, men jag tror det betyder "köp NY mobil". Och till skillnad från tupplursmys med varm och gosig bebbe, är det INTE gratis. Fan.

måndag, mars 21, 2011

Okej. Jag har dagen-efter-ångest. Jag har egentligen haft det sedan igår - och kommer alldeles säkert ha det imorgon med.

Det började igår klockan 10.00. Jag befann mig på Friskvårds för ett härligt maratonpass, 2 timmar och 15 minuter vart det allt som allt. Men i alla fall. Det var afropower-tjosan bland annat - och jag säger då bara det, nu kan dom droppa mig i vilken liten infödingsby som helst på savannen...och jag kan dansa mig in i deras hjärtan.

Eller så inte.

Jag tog en alldeles utomordentlig plats, längst fram till vänster. Alldeles för sent insåg jag att det var just framför fotografen! (Och när jag upptäckte det, hade nog ingen velat byta med mig.) Så nu vågar jag knappt öppna datorn, eftersom jag är rädd att min svettiga, högröda nuna ska hoppa fram och attackera mig. Pinigt!

Det var ett kul pass i alla fall. Ännu roligare var att jag hade tagit min energidryck i bilen på vägen upp. Jag var speedad som...någonting. Sedan säger dom att efter passet bjöd dom på den nya energidrycken dom sålde, precis samma givetvis. Dubbeldos.
(På ettårskalaset jag och Dino var på efteråt, var jag mest på G...av alla barnen!)

fredag, mars 18, 2011

Ännu ett inlägg som förmodligen inte kommer att vinna Pulitzerpriset.

Dagens ungdom. Dagens godis. Jasi. Vad ska man säga?




Och sedan när jag skulle vända på den. Mest för att visa att, jag tror, det är en hockeyklubba. Nämen då vart det ju bara värre.



Tack Haribo. För detta meningsfulla blogginlägg.

torsdag, mars 17, 2011

Man sänker sina krav. Förut sprang jag fram direkt när Dino började riva ut saker i köket. Sedan sprang jag fram för att kolla vad.

Men lät han ändå hållas. Numera lyssnar jag bara, för att försöka höra vilket skåp det är.


Mannen har fullkomligen exploderat i utvecklingen de senaste dagarna. Han har blivit mycket mer avancerad i sitt språk (rena nationalencyklopedin tycker Mor hans...bara för att han kan säga KAKA.) Han har lärt sig ställa timern på ugnen (vilket är pinsamt eftersom jag stod för några månader sedan och klagade över att ugnen inte hade en timer. Jasi, redan omsprungen av dagens ungdom) Igår startade han mikron för första gången. Och jag fick dra ur sladden på skrivaren - eftersom Dino var i full färd med att kopiera både sin hand, och sitt älskade grytunderlägg.


Det går framåt. Och sist men inte minst, igår gick han typ tre steg själv! Tadaaa!
Idag ska vi på Leos. Ska bli en höjdare - som alltid. Jag planerar att göra som sist - dra tidigt, och ge Dino lunch. Sedan får han sova där borta, medans Mor hans kopplar av med en bok. Blir till en höjdarplan, bara jag kan lyfta arslet och ta mig iväg.
Ha en fin dag.




tisdag, mars 15, 2011

Man har inte roligare, än man gör sig.


Det där är vad jag kallar en framåtörad, långtungad och ovanlig kattras. Nu ska jag och mästerkatten i adidaströjan ta ut voffsingarna på promenad.

måndag, mars 14, 2011

Dino har haft fullt sjå idag. Han har...






















Igår innan spinningen testade jag Psyko-Zytos energidryck för första gången.


Och den får tummen upp från mig. Det enda minuset är att jag var så speedad innan passet att jag hade svårt att knyta skorna. Det är det enda. Träningen gick super. Jag fick inte alls lika mycket mjölksyra i musklerna (kolsyra deklarerade jag till David när jag kom hem. Fortfarande lite speedad) Och jag kunde ta i för kung och fosterland. Wunderbar.

Och sedan till den positiva efter-effekten. Jag har varit så konstig på sistonde, inte alls mig själv. Mycket därför blir bloggen lidande. Jag är sur. Lättirriterad. Arg. Jag går omkring och muttrar för mig själv som en gammal gubbe. Jag tutar när jag kör bil. Suckar. Stånkar. Och blir i princip arg, bara jag ser en annan människa. Dessutom finns det inte ett roligt ben i mig längre.

Och jag vill inte blogga när jag är sådan. Det är inte jag! Inte egentligen.


Jag är glad och positiv, med en gnutta busighet. Sån är jag. På riktigt.


Så till efter-effekten. Från det att den där energidrycken kickade in, så kände jag igen mig själv. Jag kom hem, kittlade upp Dino i 20 minuter. Och jag var inte sur eller arg, eller tänkte en endaste arg tanke på hela tiden den där drycken verkade.


Jag menar. Dino sover himla bra. För att vara en bebis. Men, sömntiden nu - går ju aldrig ändå att jämföra med tiden innan han föddes. Jag håller inte på att förlora förståndet, eller bli en surkärring.


Det är bara en sträcka av 56 gram koffein till mitt gamla jag. Pheeeew.


fredag, mars 11, 2011

Hur tänkte du där Carl-Jan? Lite för mycket information.


Frågeställningen i Aftonbladet gällde något en debattör hade skrivit angående att kvinnor skulle klä sig kvinnligare, och få mer makt. (Men kom igen. Räcker det inte med att inga barn ska få klä sig som dom vill.)

Tyvärr verkar inte gamle gode C-J (uttala det med amerikansk brytning så blir det bättre) ha fattat. Men. Kul att veta vad som får det att rycka i hans baguette.

Vi har sällskap. Och det är ju ganska oartigt att blogga då, tycker ni inte?


Sen att sällskapet är en hund, och att hon är här för att vi är hundvakt. Det är ju en annan sak...
Varför skriver jag då idag? Jamen ni, det har jag klurat ut. Dom senaste dagarna har vi tagit långa promenader i solen. Tupplurat tillsammans på dagen. Och tränat. Vid tidsnöd så trumfar allt detta bloggen.
Idag ska vi städa. Vi hade tänkt ut och gå, ungefär nu. Men det össnöar, och vagnen lär vara tung att dra. Bloggen trumfar allt detta.
Ni förstår? Prioriteringar.

tisdag, mars 08, 2011

Idag har jag träningsvärk, ordentlig. På någon nivå känns det som om den jugoslaviska maffian var här igår, och sparkade av mig benpiporna.

Förmodligen för en obetald skuld, gissar jag. Men trots helt absurd träningsvärk, var uppehållet riktigt värt. Och nu har jag dessutom beställt sådana där energidrycker som Psyko-Zyto tjatar om. Dom innehåller typ 7000 gram koffein. Vilket säkert kommer göra susen för mig, som inte ens dricker en kaffe. Blir bra innan träningen.


Idag. Ska vi inte göra något särskilt alls. Och det passar oss alldeles utmärkt.


måndag, mars 07, 2011

Hjälp! Dagens fråga gäller dagisansökan.

Denna fördömda dagisansökan! Jag var in och kikade för några veckor sedan, och minns då klart och tydligt att det fanns med en inkomstfråga. Jag är lur på att jag fyllde i den då, bara för att kunna kika vidare - men sedan avbröt jag ju hela ansökan, och allt raderades.

Men nu när jag fyllde i, ja...på riktigt? Så fanns det ingen fråga om inkomst. Ska det vara så? Har jag drömt att den var där ända från början? Eller ännu värre...

Godtog datorn det jag skrev, även om jag avbröt?

För på den icke-seriösa nivån jag befann mig, kan jag ha skrivit 5 miljoner for all I know. (Vadå! Det var ju bara för att kunna kika sig vidare!)

Jamen just ja. Nu har jag en till fråga.

Är dagisavgiften inkomstbaserad eller något sånt? För i så fall ligger jag lite pyrt till...

söndag, mars 06, 2011

Cred ska den ha, den som cred förtjänar.

Jag tycker inte om Coop forum. Punkt.


Jag vet inte varför. Bara att det är så. Men en gång i månaden, tar jag mig dit ändå. Målet är att fullkomligen råna dom på billiga blöjor. Igår var det dags igen, och tror ni inte att jag hittade denna sparkdräkt till fyndpriset 64.50:-
Den är mjuk och gosig, och jag älskar färgerna. Så. Cred till Coop.


Idag är en riktigt bra dag. Jag ska snart och träna, core och spinning. Mannen är nybadad, och med lite mild övertalning imorse fick jag honom att somna om i vår säng. Det sker inte varje dag. Dessutom har jag obscent mycket godis kvar från igår.

lördag, mars 05, 2011

Jag hänvisar fortfarande alla eventuella klagomål till Glocalnet.

Utan ett väl fungerande internet, försmäktar vi på denna ö.

Eller så int.

Vi har det faktiskt riktigt bra här, det enda som inte mår så bra är vårat mobila bredband - men det ska nog lösa sig till slut. Vi tar en massa promenader i det fina vädret. Dino har fått rasa på Leos. Jag lägger mig tidigt på kvällarna, och är så gott som utvilad på morgonen när Dino vaknar. Och titt som tätt tupplurar vi tillsammans på dagarna. Och hur mysigt är det inte när han sätter sig upp, i bara blöjan, direkt när han vaknar och ger mig en kram.

Det känns som att vi är på banan igen. Vi är med i matchen. Och imorgon är det dags att ta upp träningen, det känns som att jag inte tränat på 7 år (och inte sju dagar som det egentligen är). Det känns bra helt enkelt.

Och ikväll är det botten upp! Ja. Botten på godispåsen. Vad trodde ni?




torsdag, mars 03, 2011

Istället för att sura på mig, för dom icke-existerande blogginläggen igår - så tycker jag ni ska kasta en känga på Glocalnet. Eller en sko. Eller nåt.

Det har varit lite sisådär med vårat internet de senaste dagarna. Det vägrade fungera, och Glocalnet vägrade förstå att det inte fungerade (Men ni har täckning!...). Till slut skulle jag göra de mest idiotiska sakerna: plocka ut sim-kortet ur modemet, och sätta det i telefonen istället. Posera naken för webcamen och skicka till support@glocalnet.se. Hoppa på ett ben samtidigt som jag sjöng nationalsången baklänges...

Okej...egentligen var det bara det där med telefonen. Men himmel vad idiotiskt det var. För under tiden jag höll på med det där, och glocalnet-killen förmodligen frustade av skratt någonstans, så tryckte väl han på någon knapp eller något. För innan jag hann ringa tillbaka och meddela mina icke-framgångar, så fungerade internet. Märkligt.

Så. Nu snart ska vi dra och träffa vår föräldragrupp, sedan ska jag berätta om dessa dagar. Otroligt spännande har dom varit...eller nja. Men, två kvällar har jag lagt mig riktigt tidigt nu, och fastän kände jag mig ganska utvilad imorse när jag slog upp ögonen. Extra. Extra. Ni ska få höra allt...fast senare.

onsdag, mars 02, 2011

Dino får öppna denna onsdag.


Han är mycket mer tilltalande att titta på, på morgonen. Men god morgon?