Nope. Ingen bebbe som kommit tidigt. Kl. är 22.55.

Det är inte därför bloggen legat så stilla, ifall ni oroat er. Anledningen är snarare att natten mot onsdagen, så lystes våran annars så vackra, gröna toalett upp av ett himmelskt sken. Och änglakörer hördes. Förstummad av denna uppenbarelse, föll jag i andakt ner på alla fyra och tillbad den gudomliga toalettguden.

Magsjuka, vill säga.

Tillbad den i ett och ett halvt dygn. Och trots att magsjukan nu är long gone, så har jag aldrig känt mig mer preggo. Jag vaknar, utvilad. Slår upp ögonen, säger godmorgon till min underbara sambo - och av den ansträngningen tar orken slut. Bara så där. Jädra ork.

Men annars var ni inte så fel ute. Det är vecka 35 nu, och om bara två veckor kan bebisen lovligt komma! Vars har tiden tagit vägen? Igår fick jag i alla fall frossa i baby-grejjer på barnens hus. Med dricka och snacks (stackars David trodde det var dricka och snaps...han tyckte det var mycket olämpligt att jag skulle dit...) Trots avsaknaden av snaps gick jag lös med plånboken, och var väldigt nöjd till slut. Fann inte ens anledning att gömma kvitton eller grejjer när jag kom hem, och när Herr Nilsson fick höra om kostnaden tyckte han den var bra. Gott betyg.

Borsten var extremt viktig (trots att Marie retades LITE för den) men alla vet ju att frillan är viktig (ast). Jag tror att Marie kommer att ringa i panik, cirka 6 veckor efter att Dolph har fötts och vilja låna den. Är helt övertygad. Allt annat var trots allt ganska värt, en fin grön skötbädd för att matcha vår fina gröna toalett. En bebis-watcher. En söt barnvagnsleksak. En bärsele. Och ja...en massa annat.

Nu ska jag ivrigt vänta på att David kommer hem. Längtar efter att krama honom.

Over and out.