Ja. Det jag skulle komma till, var egentligen varför jag ibland är så dålig på att uppdatera. Jo - balans! Om jag satt för mycket vid datorn, skulle jag inte ha ett liv. Om jag inte hade ett liv, skulle jag inte ha något att blogga om. Logiskt, eller hur?
Dessa dagar har vi hunnit ta den beryktade stadsturen, till och med David tyckte det var skoj den här gången. Ett vinnande koncept är att göra bort alla tjej-stads-grejjer en annan dag när man är i stan. Ätit middag med hela familjen Nilsson, mysigt. Fast ledsamt när dom åker igen. Igår vart det en pyssel-hemma-dag, och vi Ernstade till hallen. Jag ska visa er sen. Och sedan lördagsträning och lördagstvagning. Jag har ju varit ute och sprungit en del i sommar, och igår bestämde jag mig för att ta mig an långa elljusspåret. Såhär artade det sig:
1 kilometer: Men det här går ju riktigt bra, långa lätta steg. Åh, en uppförsbacke - då tar vi i!
2 kilometer: Det är klart det är dags för det här spåret, och pushar man inte sig själv orkar man aldrig längre.
3 kilometer: Helvete. Måste. Stanna. Benen. Aj.
3 och en halv kilometer: Vilken väg går snabbast hem till soffan. Framåt? Bakåt? Kan man ringa vägassisans för sånt här? Satan! Är det fler på spåret? Sedan när är det fler på spåret?! Undrar om dom ser hur plågad jag är? (håller andan medans dom passerar)
3,8 kilometer: Vafan? En till uppförsbacke? Jaha. Då går vi...
4 kilometer: Men. Nästan framme - det gick ju bra det här (tur att minnet är kort)
När jag kom hem tittade Dino på mig och skrattade. Och hans far sa: "Titta! Mamma har fått en ny färg!" Jaja. Passa på att skratta Dino, i höst är det du som ska köra både core och yoga med mor din!
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar