Är dom där få sekunderna när man vaknar, och inte har kommit ihåg än att man är osams. Man funderar om man ska krypa över och snusa ner näsan i den där lilla gropen mellan nacken och kudden. Kanske blåsa lite, för att "råka" väcka. Peta lite på den snygga, maskulina (läs: söta) näsan. Och avsluta med en liten puss på munnen. För även om han inte ser vaken ut, brukar han pussa tillbaka. Fast innan man tagit sig för allt detta, och bara är i planeringsstadiet, kommer man på. Just ja, vi är ju osams. Och om det inte var för alla mysiga morgonplaner man hade... Så man stiger upp istället. Jag tror aldrig mer att jag ska somna osams. Med det sagt, så tror jag inte att vi ALDRIG mer kommer att bråka sent på natten när man egentligen borde sova. Jag ska bara undvika att sova, hålla mig vaken tills vi är sams och sedan sova ett 24-timmars pass.
Nu är det dags att vända på dagen, börjar med ett leende. Det brukar vara en bra start annars! Sen kan jag fantisera om allt mys när vi faktiskt är sams, lever jag mig bara in - är ju detta som vilken mysig morgon som helst!
Over and out.
1 kommentar:
Fast en sån väckning kan väl göra så ni blir sams? Eller kallades det nåt annat ;-)
Skicka en kommentar