Gravidhjärna. Kl. är 21.43.

Undermedvetet har jag nog tänkt att Karate Kid skulle ha varit här nu. Baserar detta på att våran (eller våra) "rör-du-så-dör-du!" lådor i frysen är fullsmockade med mumsig mat. Goda pajer, lasagner och även efterrätter. Men i övrigt finns det inget hemma. Jag vart tvungen iväg två gånger på Konsum idag, för att göra pannkaka. TVÅ GÅNGER! Det är ju för tusan bara tre ingredienser i det. Men hurtig som jag kände mig (just den minuten) bestämde jag mig för att promenera. Så jag walkade. Och in på apoteket. Upptäcker i kassan där att jag glömt kortet. Tusan sa jag (jag tänkte mycket fulare grejjer) och eftersom man tydligen inte kan betala i natura när man passerat vecka 36 var det bara att vända av hemåt. Leta och leta. Kolla upp banken på internet, och numret för att spärra. Leta en sista gång, och hitta det under bilsätet. Vart så lycklig att jag drog direkt. Vad jag inte tänkte på, var att...sista gången jag letat hoppade jag bara i Davids skor. Typ storlek 45. Brukar göra det när jag ska snabbspringa ut. Eftersom till och med fuggsen (fusk-uggsen) är bökiga att böja sig ner till. Iddes inte vända om, så på Konsum såg jag ut som en blandning av Kalle Anka och en clown. Kunde inte lyfta på fötterna, så det lät som en zombie som kom och gick.

Men kom jag ihåg allt? Nope. Vart en vända till för äggen. Och mjölet var egentligen slut också, men det fick duga med dinkelmjöl. Så. Kan jag skylla detta på gravidhjärnan man sägs få? Nope? Jag var såhär innan också...

Over and out.