Osis. Kl. är 19.59.

Jag hade tänkt rådfråga om sätt att få igång förlossningen (som inte innefattade SÅDANT ville nog David tillägga...) Och den personen som gav det vinnande förslaget skulle jag tömma sparkontot för. Och lönekontot. Och Davids konto också för den delen.

Men. Det är en aning misstänkt att det är igång. Jag är bara skeptisk, och vägrar tro på det. Jag tror att det är låtsas-värkar. David har packat ner varenda pinal vi äger och installerat bilbarnstolen. Det är härligt att se honom, han är så entusiastisk. Men i alla fall. Har haft mer - eller mindre - känningar i magen sedan imorse. Ont skulle man kunna kalla det. Icke oöverkomligt skulle jag vilja kalla det. Och vi kommer inte åka in i förväg, inte så länge det går så här bra att vara hemma. Faktum är att vi nu ska äta lite lite mums - och titta på Wipeout. Sedan ska jag ta en dusch, en varm. För jag tror fortfarande inte att det är på riktigt. Men jag hoppas det.

Hittade förresten en lista på nätet med vad pappan skulle ha med sig. Längst ner stod det "en present till mamman, att ge efteråt". Det känns nog som det minst viktigaste. Det finns så mycket positivt, så en present känns som slöseri med pengar. Jag berättade för David hur jag skulle fira efter Karate Kid är född. Jag ska sova på rygg, sa jag med ett leende. Och jag menar det. Jag ska sova på rygg med fötterna i kors. Det har jag längtat efter.

(Ida. Jag hör av mig till dig när jag faktiskt tror på detta... )

Over and out.