Jag har bara inte ro. Kl. är 19.00.

Hade egentligen tänkt sätta mig och skriva ner förlossningsberättelsen. Men jag kan inte sitta still. Och skriva här. Jag tror det är något slags mamma-syndrom, eller så är det kvar från graviditeten. Att när Lillen sover, så vill jag göra saker i förväg. Typ laga middagen till imorgon. Och när jag är klar med det. Vill jag bara titta på honom när han sover. Och sen gillar han ju att äta, mycket. Så det tar ju lite tid. Emellan att mata honom och titta på honom när han sover - har jag bara inte ro.

Så. Den dröjer någon dag till. Men inte så länge. Mest eftersom det var den största och häftigaste händelse i mitt liv, och jag tänker på den varje dag. För att inte glömma något.

Jag har förresten upptäckt mammalivet. Igår hade vi besök, och efteråt upptäckte jag att jag bara haft på mig halva bh:n under tröjan. Jag har även utvecklat en sjuklig paranoia över att någon ska stjäla honom på affären. Och detta är tjejen som brukar lämna börs och mobil i vagnen och vandra därifrån. Jag och David har även kommit på en mängd puttenuttiga namn för bajs.

Nä nu måste jag gå och titta på honom när han sover. Och kanske peta lite på han.

Over and out.