Aja, den har väl haft sina dimpar. Som att jag upptäckte att vår överförfriskade granne har kört sönder våran häck, den jag kämpade så med i somras. Sååååå underligt att de små späda plantorna inte kunde så emot flera hundra kilo traktorskopa. Attans. Så ja. Jag kan erkänna att jag tog spaden och drämde den i snöhögen samtidigt som jag skrek en imponerande ramsa. En sådan ramsa som skulle fått mina kristna grannar att dra åt sig öronen... Men inte långt efter det tog dagen en mysig vändning. Vi har pyntat lite till, och fixat och donat.
Dessutom har jag till 92 procent bestämt mig för att inte fara på skolträffen vi har i veckan. Den dumma förkylningen vägrar ge med sig. Dinos förkylning vill inte heller ge med sig och han har fått något som ser ut som ögoninflammation. Stackaren. Jag vill ju inte sitta i Kramfors och fundera över hur han mår. Näe.
Men det känns trist, jag hade verkligen sett fram emot skolan och att träffa alla igen. Men what to do.
Jag ska slutgiltigt avgöra imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar