Pallrade mig nämligen iväg till bibblan igår för att införskaffa lite läsning till långa sköna dagar! Utrustad med Davids lånekort, eftersom jag sumpade mina chanser till lånekort i 7-års åldern kanske. Det är någon stackars bok som har häcklat mig hela livet, jag lånade den kanske i 2:an. Och tappade bort den, och till slut spärrades kortet. Traumatiserad av denna upplevelse har jag inte varit på bibliotek ofta - för jag känner mig lite kriminell när jag kliver in. Som dom visste.
Var i alla fall utrustad med Herr Nilssons lånekort. Hans gamla visade det sig. Och dom vart inte nådigt oglada på mig när dom upptäckte att jag försökt låna på hans - gamla, inaktuella - kort. Det var uppenbarligen värre än att stjäla någons kreditkort eller smita in på krogen med falskleg. Uppenbarligen!
Jag fick i alla fall mitt lånekort. Ett alldeles eget. Och alla synder var glömda och förlåtna...eller glömda i alla fall.
Jag har även kommit på varför jag är världens dummaste människa. Stenkorkad rent ut sagt. Men det bjuder jag på i nästa inlägg. Nu ska jag iväg mot stan...bara en snabbis.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar