Hur länge jag än sover på dagarna, har jag aldrig problem att få någon att sussa med mig. Hon ser ut att vara 95% Border Collie. Men egentligen är hon 100% labrador. Hon har legat och sträcksovit, hur många timmar som helst. Även alla dessa som jag varit uppe och ätit Proviva. Eller legat och tittat in i väggen (inte taket, aldrig taket.). Och ändå vid halv tolv på morgonen vaknar jag först, och får väcka henne. Vilket leder till att hon tittar upp, ger mig "det är för tidigt"-blicken. Och lägger ner huvudet igen. Nästa pärs kommer när jag stigit upp och ska bädda sängen. Då ligger hon kvar. Och jag ber henne vänligt att stiga upp, annars kommer jag bädda in henne. Och hon ger mig "bädda in mig! Det blir bra!"-blicken. Till slut får man upp henne, fast då går hon och lägger sig i sin egen säng istället. Utan tvekan är hon en labbe. Men hon är min älskade, sjusovar-labbe!
Over and out.
1 kommentar:
Du har väl kommit ihåg att ställa fram klockan.
Kram från mamma
Skicka en kommentar