...hur kär, du mig är. Från början trodde jag att min hjärna skulle sprängas, eftersom den arbetade febrilt med att komma ihåg varenda liten detalj med dig. Hur fjunet på ditt huvud kändes. Hur många veck du hade på armarna. Hur du luktade. Ljuden du gjorde. Hur du såg ut när du låg och sov bredvid mig i sängen. När jag vaknade innan dig låg jag och tittade på dig, och när du vaknade, Dino, log du det första du gjorde.
Men nu har jag förstått detta. Det kommer alltid finnas saker att minnas, och istället för att komma ihåg precis allt som har varit så insuper jag allt som är nu. Det kommer nytt hår, och jag kommer bergis att rufsa om dig i håret när du är 30 och ännu äldre(och njuta lika mycket, och försöka komma ihåg det!). Det kommer nya läten. Och numera ler du inte bara det första du gör på morgonen, utan även det sista du gör på kvällen. Saker förändras, men finns alltid. Och vi kommer alltid ha varandra, mammas hjärta.
(Okej, jag kommer förmodligen bara komma ihåg den här insikten i några timmar. Imorgon står jag där igen och försöker ta högupplösta closeups på det lilla hår du har...)Over and out.
1 kommentar:
ååhhh heter han Dino. det är ett av mina favvonamn inför min bebis i magen
Skicka en kommentar