Studiedag. Och om jag kunde så hade Dino fått stanna hemma, men jag måste få en massa saker gjorda. Men han är trött, och jag tror att det börjar vara frustrerande för honom att inte kunna prata. Så, nu har han tagit till det andra sättet - "aha, knytnävarna" tänker ni - men han slåss faktiskt med öppen handflata (för att fokusera på det positiva i kråksången). Jag hörde redan när jag for hur han grät, och andra grät och jag ville bara A) fara hem och gråta jag med eller B) ta med min - egentligen - snälla kille hem, till lugnet och filten och Disneyfilm. Fan.
For hem, tänkte att sådana där faser går dom igenom. Började istället arbeta upp peppen för att fara ut och springa, och jisses så härligt det var. Visst, det regnade lite. Och visst, det var lerigt. Inte särskilt långt hemifrån så brukar jag gena genom skogen på en häststig, gjorde samma idag. Fast nu vara det bara en sörja! Hittade en sten mitt i sörjan, planerade ett graciöst hopp på den och över till andra sidan. Halkar på stenen och landar raklång i...hästskitsörjan. Inte särskilt graciöst.
Ungefär där finns det bara en sak att göra.
Skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar