Bättre än att vara rastlös i alla fall.

Idag var det först jobb mellan 7-14 och sedan träning. Som jag sett fram emot den, en del av mitt 6-veckors löfte var ju att bli mer bekväm i gymmet. Och starkare, och biffigare! Dagens plan var i alla fall att testa knäböj...i det riktiga gymmet. Jag cirkulerade mig in, som att jag varje dag strosar in i gymmet där alla lyfter tungt. Tittade efter maskinen, tyckte jag såg den...men, några ungtuppar tränade bänk i den. En snabb reträtt till vana jaktmarker blev det, löpbandet. Även jag har visst ganska tydliga komfortzoner!

Sprang en kilometer, som lite uppvärmning. Gav mig av till nästa kända ställe, dom fria vikterna. Körde bicipscurl i maskin, med hantel, dips, chins och triceps med hantel. Upptäckte att armarna inte längre gick att fälla ihop = succé!

Cirkulerade än en gång in i det stora häftiga gymmet, rundade maskiner, fintade bort motståndet - och voila! Jag var framme! Gjorde 3 uppvärmningset med 10 reps, med bara stången. Sedan 4 x 10 med 40 kilo, vart lite besviken att jag inte orkade mer. Cirkulerade lite till, och hittade benmaskinerna. Körde både framsida och baksida lår i maskin...tänkte att jag även skulle köra vader. Ångrade mig och tänkte att det är ju lajbans om jag inte träningsvärk i hela kroppen.

Got a little carried away - och körde vader ändå. Nu finns det inte mycket kvar i kroppen. Den är då banne mig inte rastlös i alla fall.

(När jag äntligen lyckats sneaka mig fram till maskinen vart jag så glad att jag vart tvungen ta ett kort!)