Det är en del som undrar hur det går med (det där nedrans) godislöftet. Och då skulle jag vilja svara såhär:
Kära godis.
Jag vet inte om jag förstod den fulla vidden av våran relation. Jag tänkte att vi gillade att hänga tillsammans, en lördagkväll och kanske en helt vanlig tisdagkväll till Top Model. Jag trodde att vi skulle inse att vi inte var så viktiga för varandra. Att lite tid ifrån varandra skulle få oss att inse att vi inte behövde varandra. Inte egentligen. Jag trodde det skulle bli lättare med tiden. Men det enda jag insåg är att jag verkligen vill spendera de där lördagkvällarna tillsammans. Bara 6 dagar, 22 timmar och 44 minuter kvar och det kommer att firas. Det har talats om en stor skål med godis när klockan slår över till midnatt nästa söndag. Det har även talats om jubel. Ja. Men va tusan. Det har även nämnts fyrverkerier.
Rent instinktivt så känner jag lite såhär om godis numera:
(missa inte att se till den biten när han står på en klippa, med vinden i håret, helt iklädd jeans från topp till tå. Det är underligt vackert.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar