En hyllning till kål.

Alltså, jag älskar mycket saker i mitt liv: min familj, träningen, mina vänner...min...humor (får man säga det?!) men om jag bara fick välja en matgrej som jag älskar. Ja, då älskar jag kål! Jag älskar kål i köttfärssås, kål i soppa och kål bara som den är. Min favoritsallad är lika enkel som den är god, och det var min svärmor som lärde mig: strimla vitkål med osthyvel. Vänd sedan på osthyveln och misshandla kålen lite, då blir den lite mjuk och go. Tillsätt en påse salladskrydda, förslagsvis italiensk men jag är inte rasistisk eller så - du kan säkert använda andra länder också. Det finns ju säkert grekisk krydda och dom har det ju lite tufft ekonomiskt och det kan ju vara sjysst att stödja dom. Men det där väljer du själv. Sedan tar du en liten skvätt olja (yttepyttelite) och lite vatten. Är du Per Morberg tillsätter du väl även 1,5 dl rent svett, men jag är osäker på om han läser bloggen. Per? Är du där?

Blanda och ät. Jag brukar stå och äta denna, njuta på samma vis som en kossa som hittat en klöveräng i solskenet. Dino brukar anklaga mig för att tjuväta godis och när jag skyldigt vänder mig om så spretar det vitkål ur munnen!

Dessutom har jag nyligen fått lära mig att äldre människor som inte är vana att äta kål, klarar inte av det när dom är gamla. Jag tänker att det inte ska bli jag! Det är inte bara nyttigt och kalorisnålt, utan även PACKAT med c-vitamin. Och mumsigt!