Sara Clason är facebookskadad. Förmodligen för livet.

Det och kanske lite bloggskadad också. Jag kom just på att jag nog tänker i statusuppdateringar.

Vad sysslade man med innan man var tungen hålla reda på vad folk gör varenda sekund? Ja. Inte vet jag. Tittade på TV. Läste böcker. Var social.

Den manliga delen av familjen Nilsson/Clason sover nu och snusar. Kisen är sympati-uppe med mig, kanske hoppas hon också lite på att få något gott. Jag tror att jag ska slå igång en film, och bara njuta. Framförallt ska jag inte läsa mer Jurtjyrkogården ikväll. Jag är alldeles för lättskrämd, och har alldeles för bra fantasi.

Men mest framförallt ska jag längta till imorgon, jag ska:

Göra Bures klädbytardag osäker. Och är det otäckt där, är det himla nära att gråtandes springa hem för att någon elak mamma ryckt kläder ur händerna på mig.

Fira min kära syster som fyllt år. Måste hitta en kartong som är 2x3,4 meter och har lufthål innan dess.

Äta middag på Subway med David och Dino. Mmmmm. Oooooops. Där vart det visst dreggel på tangentbordet.

Förmodligen se en film, men viktigast av allt! Äta lördagsgodiset som legat och mognat till sig, som ett gott årgångsvin (ända sedan i torsdags!).

Så alla ni därute. Fundera nu. Är ni kanske också facebookberoende? Mejla, och vi kan starta en stödgrupp tillsammans. Ja. Och rösta. Glöm inte bort det. Blank om ni så vill, bara ni gör det.

Over and out.