onsdag, september 29, 2010

Tycker inte om när man skrivit inlägg, som bara försvinner. Vart tar dom vägen?

Inte för att det var ett inlägg som kandiderade till pulitzer-priset direkt. Men ändå. Jag skulle bara berätta att jag kunde förstå hur Lilleman ändå kunde rymmas i magen. Såg igår hur det måste ha gått till. När han sov i sittern.




Nu ska jag och handla, och sedan träna. Längtar, det gör jag.

Over and out.

1 kommentar:

Jenny sa...

Meeeeen duuuuu tååååå töööööt!!!! Man skulle ju bara kunna äta upp den lilla gullungen! Krama den lilla sötnosen från tant Jenny! Kram till dig också så klart!