Jag minns så väl förra året jag tog julkort på Kia. Hur ovetande jag var, om så mycket. Och även om jag låtit min fantasi löpa amok - hade jag aldrig kunnat se detta framför mig. Hade aldrig trott, eller förstått. 
Livet är allt bra märkligt. Nu ska jag krypa ner i sängen, men första ska jag hämta Lilleman. Varje natt längtar jag efter att hämta honom till vår säng, och ungefär en gång var tredje månad kommer ett legitimt skäl. Inatt är en sådan natt, bestämde jag just. G´natt på er.
1 kommentar:
Visst är det härligt :-)
Nu har jag ju lyxen att bara ha ett barn hemma tre dar i veckan. Snacka om soft! Det är nästan så att jag blir lite rastlös.
Aurora får inte sova i vår säng. Hon sparkas, slåss, nyps och försöker strypas. I sin säng snurrar hon och har sej i lugn och ro. Fast hon sover ju i samma rum som oss.
Skicka en kommentar