Hela tiden när Dino var platsbunden längtade jag efter en sak.

Och alla tyckte jag var så knäpp. Att jag skulle njuta av tiden nu, innan jag fick börja jaga honom. Men, men - jag längtade efter första gången han kom in till mig, när man lämnat honom i ett annat rum. Och idag skedde det. Jag stod i köket, och blandade till hans morgonflaska. Han sjåade på i vardagsrummet. Och helt plötsligt hör jag ett PIP och ser en överlycklig Dino som äntligen har hittat igen vars mamma hans brukar smita på morgonen. Och det var precis så underbart som jag tänkte mig!

Numera tar han sig överallt, och snabbt! Lämnade honom i köket och tvärsprang upp på övervåningen, hittade honom i hallen (där han för övrigt hade kräkts på mina skor, gullungen!). Han kommer alltid efter en. Och har dessutom börja säga Ma-ma-ma-ma-ma hela tiden. Nu kommer han, och tar tag i mina byxben - och säger Ma-ma-ma-ma förtvivlat, eller glatt - beroende på humör. Ja...tiden går för fort.