Nu är granen ute i snön.

Nu är glada julen slut, slut, slut.

Granebarren plockats ut, ut, ut.

Ut ur Dinos lilla mun.

Ungefär varannan sekund.

Nu har Mamma leeeessnat.

Och. Som om det krävdes fler anledningar till att ta ut granen. Jag menar, den var inte det vackraste. Den var död innan vi tog in den. 90& av dess barr låg på golvet. 9% satt kvar i granen. Och 1% var konstant i Dinos mun. Men. Det var ändå en gran, med ljus i. Och den hade sin charm.

Så kom den slutgiltiga anledningen. Sigge.

Han lyfte på sitt lilla rara bakben igår. Och pinkade på den. Ja, man får väl egentligen skylla sig som ställer ett träd i vardagsrummet. Men. Sigvard? Nu åker granen.