Allt gick så bra här hemma, jag for ut och sprang en halvmil - och det var så skönt. Lyckades söva Dino i sängen - eftersom det var en anings kyligt ute. Kokade lite julgodis till kvällen, tog en välbehövlig dusch. Klädde mig. Tänkte "mjaaaaa, lite söt är jag nog" vilket är ett gott betyg. Och sedan, klockan 13.41 brakade allt sönder. Godiset ville inte stelna, så jag tjoffade in det i kylen. Dino vaknade precis samtidigt och var jätteledsen, så jag gick till honom. Han ville inte ha nappen, och inte sova längre. Upp med honom - och när jag kommer ner till köket igen ser jag en stor, ny fläck breda ut sig under kylen. Öppnar kylen och ser att min plåt med julgodis har kantrat. Och inte har den stelnat på plåten. Däremot har den stelnat på yoghurten. På löken. På en flaska med päronsaft. På h.e.l.a insidan av dörren.
Skulle lägga in en bild på förödelsen, fast jag tog ingen. Vissa saker vill man inte minnas. Så istället lägger jag in en badbild på Dino från igår. Kul va?
Vi har förresten haft en mysig kväll med mina arbetskamrater. Dino var lite imponerad över att hans mamma hade så häftiga och roliga arbetskompisar - och det förstår jag. Jag har då skrattat. Och skrattat. Och skrattat lite till. Och sedan skrattat ännu mer. Och jag känner mig så...levande? Det gör jag. Så TACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar