Imorgon är det babysim - och det är en sak som oroar mig.

Ni kanske trodde att det var att visa upp sig i badkläder - men där hade ni fel. Det finns en mycket mer ångestladdad del av badet. Sången. I slutet sjunger vi nämligen en sång. Och Dinos mamma verkar vara den enda som inte kan den.

En liten båt, blir ofta våt om magen när det stänker.

En liten båt, blir ofta våt om magen när det stänker.

Jag undrar vad den tänker?

Den tänker att i böljan blå, där simmar små små fiskar.

Den tänker att i böljan blå där simmar små små fiskar.

Jag undrar vad dom viskar?

Dom viskar att det finns en skatt, långt ner på havets botten.

Dom viskar att det finns en skatt, långt ner på havets botten.

Jag undrar vem som fått den?

Så går den egentligen. Men när jag sjunger den låter det lite mer såhär...

En liten båt, na na na naaaa na naaa naa na naaanaaa...stäääääänker

En liten båt...na na na naaaa naa na na naaaa naa...äääääänker.

Ja...mummel mummel...tääääääänker....

...

Ja. Och så fortsätter det. Men nu har jag hårdpluggat, imorgon kommer den att sitta. Dino kommer att titta förundrat på mig, med sina stora bruna ögon och tänka: WOW! Det är jag övertygad om...

Vi har för övrigt haft en toppendag. Och dessutom haft trevligt besök på kvällen, och sen hann vi göra allt på vår to-do-list. Och lite till. Sen var jag så smart på stan - som hade lånat Davids bil så att Dino kunde sitta fram med mig (jag tror aldrig jag varit så glad för bristande säkerhet tidigare! Ingen airbag! Yeah!). Men tog ingen vagn med mig. Det vart tungt och tröttsamt, och när jag kom tillbaka till bilen igen hade min vänstra arm domnat bort. Och jag höll på att ge Dino bilnyckeln istället för nappen. Men imorgon kommer jag ha värsta Schwarzenegger-musklerna på tidigare nämnda arm.

Over and out.