Min träningskompis Marie skrev just och berättade och hon var snuvig och inte kunde följa med på kvällens Body Combat- pass. NO. Tänkte jag. Det är första gången jag ska dit, och genast tänkte jag att jag inte kunde fara. Skulle JAG fara själv? Skulle inte tro det. Det är inte särskilt allmänt känt, men jag har världens sämsta koordination. Att se på mig köra typ aerobics, är som att se en kille köra aerobics. Eller ett får. Ja ni fattar. Och sedan blir jag super-duper-röd i ansiktet. (Rodnar väldigt lätt även...) Och sen tycker jag alltid att jag har fulast kläder, borde ha vägt mindre. Jag oroar mig för att jag inte ska hitta rätt. För att vi kanske ska sparra mot varandra - och alla andra kommer att känna någon, men inte jag.
Men jag har verkligen sett fram emot det. Så jag bestämde mig just för att det där var gamla Sara som oroade sig. Den nya Sara klarade av att föda fram en klump på 4,6 kg utan bedövning. Då borde hon klara av att fara på det där passet. Så jag ska banne mig fara, och om nu någon mot all förmodan skulle skratta. Varsågod. Alltid roar man någon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar