Hela tiden i magen trodde jag att Dino var en flicka. Tror jag i alla fall att jag trodde. Men jag visste inte om det kändes så, eller om det var jag som hoppades på det. Så därför trodde jag till slut inget, för att jag inte ville bli besviken. Så tror jag det var. Men trots allt detta, kändes det självklart när jag såg att lillbebben var en pojke. Som att det var precis som det skulle vara. Som att allt var rätt.
Och jag har kommit på en massa fördelar. Vi kommer alltid att klara oss på bara en toalett (om inte Dino blir sångare i något glamrock eller punkband...). Pappa kommer inte behöva jaga bort pojkvänner med hagelbössan (Mamma får använda den till att jaga bort flickvänner istället). Och den allra bästa kom jag på idag! Mamma kommer att få klä honom tills dess att han flyttar hemifrån! För under mina 24 (shit 24!) år tror jag aldrig att jag stött på en kille som gillat att shoppa kläder. Fylld av denna insikt började jag redan idag, med att shoppa lite reakläder på Lindex.
Nu är det dags att nanna, jag hoppas på att Dino gör en lika underbar morgon som förra natten. Jag vågar inte ens skriva vilken tid han slog upp ögonen, för när ni tänker underbar är ni nog ändå några timmar fel. Jag vågar heller inte skriva att jag vaknade före, och fick vänta in honom - eftersom han somnat på min arm. Och åh, vad jag önskar att jag hade fått höra av någon att barn kan vara så snälla, innan han föddes. Att det finns mardrömsscenarion, men även solskenshistorier. Som Dino. Han är en solskenshistoria.
(And for you people who wish this blog was in english, I can only say. DONT. I´m not even that good in swedish. It´s mostly just nonsence, really. And if I wouldnt disrespect the swedish lanugage so bad - and here I would like to say sorry to my swedish-teacher Maj-Lis - you could use Google translate. But I´m thinking it´s easier to learn swedish than to make any sense out of that. So learn a cool language instead. But thank you!)
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar