Det vart en liten improviserad bloggsemester i helgen.

Vet inte varför egentligen, ibland bara blir det så. Det var en bra helg, på fredagen träffade vi Marie och Joona. På lördagen var vi iväg och handlade, och allt var bara fint. Vi kom hem, och gjorde oss i ordning för det stora 50-årspartajet. En timma innan började Dino hosta, men - inte så mycket mer. Vi drog hela familjen, och det var en underbar kväll. God mat, trevligt folk och Dino charmade sig runt folksamlingen - han e int blyg int. Men han hade partystämning, planen var att få honom att somna ungefär samma tid som hemma - fast i vagnen. Och det gick bra, ett tag. Sedan vaknade han, och ville va med igen. Så, då gick jag och Dino hem. Och där någonstans gick det tokigt, han hade ju hostat lite under kvällen - men väl hemma var han helt otröstlig och hostade som en hund skäller. Stackarn. Somnade till slut efter att ha fått en alvedon. Vaknade tidigt på morgonen, och när jag hämtade honom till vår säng var han varm som en liten kamin. Så gårdagen var lite upp och ner.

Idag har han, efter en mycket aktiv motoffensiv bestående av alvedon och mycket vätska, lite mindre feber som tur är. Och ikväll har han till och med varit sitt vanliga glada jag! Pappa var dessutom en klippa, och passade Dino så att mor hans fick ta sig iväg och träna. Ett spinningpass vart det, och nu kommer nostalgin. Jag minns när jag var ung, jag hade precis börjat träna fotboll med Morön. Då var vi på ett spinningpass med fotbollslaget, och jag lovade mig själv att aldrig göra det där igen. Tortyr. Men, tänkte jag, ung och omogen som jag var då kanske jag bara inte lärt mig uppskatta det. Så jag testade igen, och det var precis så illa som jag minns det. Maken till tråkig träning...

Och det får avsluta den mest förvirrade uppdateringen hittills. Svammel kallas det där.