Några gånger på sistonde när jag farit och tränat, har jag haft den där gnagande känslan i bakhuvudet att det inte är en bra ide. Den där gången när jag jobbat natt till exempel, och då borde jag lyssnat. Och...tja...ett par gånger till.
Idag hade jag den känslan.
Jag kände mig lite frusen, och rinnsnuvig och det kändes som något jag skulle få ångra senare. Men, om det är känslan i bakhuvudet - så hör jag även förnuftet. Förnuftet säger att människan är lat av naturen, vi är skapta för att spara energi och det var så vi brukade överleva (ironiskt att det gör motsatsen numera, men det var ett sidospår). Och förnuftets röst säger: är det inte lite så att du vill stanna hemma i soffan? Att det egentligen kommer att gå bra.
Så ikväll litade jag till förnuftet, och det gick ju alldeles utmärkt. Ibland är det skönt att veta att det är inte fel att man tvekar ibland, det är en lika naturlig instinkt som att dra undan handen från en varm platta. Hjärnan är lurig, men jag vet ju att i slutet av dagen har träningen gett mig mer energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar