Förut var jag så van att han var borta på kvällarna, men - det var ju innan Dino fanns. Och då funkade det ju alldeles utmärkt, framför allt var han mer utvilad på helgerna. Det var det absolut bästa. Men nu. Det känns lite konstigt, lite utelämnat. Och vi saknar Pappa. Och jag som hade vant mig vid vissa rutiner, mest min Kia-prommis efter att Dino har gått och lagt sig. Nu blir ju det lite knepigt. Men, allt löser sig (sa kärringen som sket i vasken) - vi får helt enkelt komma på nya rutiner.
Nä hörrni. Det luktar skumt i Dinos bralla. Inte för att han vill låtsas om det, han vill fortsätta sitta i sin mammas knä. Titta på facebook. Lyssna på Kings of Leon och hoppa ikapp. Utbrista i glädjetjut ibland.
Over and out.
1 kommentar:
Vilken fin bild! Längtar efter er!
Skicka en kommentar