Min granne är rolig han.

Ibland säger han såna där vansinniga grejer, och jag slutar lyssna på resten av samtalet. Upprepar den där enda frasen i huvudet, för att komma ihåg den till senare. Idag skulle han berätta hur han hade varit inne på något lite skattekontor, någon annanstans än Skellefteå.

- Ja, du vet. Då kommer jag in... säger han.
- Ja? Och sen då, säger jag spänt och väntar på fortsättningen.
- Men inte en människa där inne. Bara två kärringar som sitter där!

Nä. För det är ju inte människor. Alls.

Just nu känner jag mig mör. Inte sådär hängmörad, utan med en sån där klubba. Jag har gått imorse. Hemmatränat. Och sedan gått en långpromenad till lekparken. Dino älskade den där ligg-gungan dom har. Och inte mindre än tre gånger åkte vi i rutschkanan! Nu hoppas jag att David kommer hem snart.

Over and out.