Såhär lovande började middagen. Några sekunder senare fällde Dino en tår för att maten dröjt för länge, vilket i och för sig kunde avhjälpas ganska lätt. Dino vill ha tempo när han ska äta. Det ska slevas in - och hur mätt han än är på slutet fäller han alltid en liten tår (eller eventuellt bara en surläpp) för att maten tagit slut. Min mat svalnade, men var lika god ändå. Efter att Dino ätit klart, avnjöt jag min middag, tillsammans med lite försök till småprat. Hur har din dag varit? Vad vill du se på tv ikväll? Sedan fick han ett rån (vilket hjälpte mot mina skuldkänslor för att jag satt och åt, medans han såg ut som om han svalt). Rånet tappadet han bort, genom att klistra fast det på hakan i lite dreggel. Som den goda mor...äsch, vem försöker vi lura...som den mor han har, skrattade jag lite lätt åt honom. Lite stött tittade han tillbaka på mig, med ett smörgåsrån i ansiktet. Påminde honom om alla gånger han skrattat så han kiknat, under tiden jag tränat hemma-aerobis - innan jag gav honom rånet.Och det var precis lika kaotiskt (och underbart) som det låter. Jag älskar mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar