Om två dagar blir han 6 månader gammal. Och nu sitter han själv. För det mesta...

Ikväll har vi försökt ta familjeporträtt. Och, det gick väl sådär. Såhär ser statistiken ut.

På 97% av korten, ser minst en (oftast fler) inte riktigt kloka ut.

På 43% av korten gör en av modellerna något dumt. Låter långa salivsträngar hänga ner på golvet, kräks och rycker varandra i håret. Ja. Och Dino gjorde ju en del grejer också.

På 29% av korten blinkar minst en person.

På 67% av korten, ser minst en person ut som att denna använder olagliga substanser.

Men det vart väl något fint kort, säkert tre. Eller två i alla fall.

Nu är godislördagen slut, och imorgon börjar sockerabstinens-söndagen. Söndag till torsdag brukar jag ifrågasätta om det verkligen är värt att äta godis en dag. Och fredag är det, det enda jag tjatar om. Imorgon är det godis, skanderar jag ut till världen. Det är bara att inse det. Jag kommer aldrig kunna sluta med godislördagar.

Hur vet man förresten att man träffat sin själsfrände? Idag i bilen frågade jag David: "vet du vad jag längtar efter?" "Julen." svarar han, sedan frågar han om han hade fel eftersom jag vart så tyst. "Nä." svarar jag. "Hur kunde du veta att jag skulle säga det?" frågar jag sen. "Du brukar börja med det vid den här tiden på året".

Ibland känner han mig bättre, än jag känner mig själv. Eller i alla fall precis lika bra.

Over and out.