För det mesta tycker jag att BVC är bra, för det mesta. Men jag skulle vilja veta hur dom vart så vansinnigt besatta av amning. Det verkar vara det enda dom tänker på. Om jag såg en BVC sköterska på stan, som sprang i cirklar med händerna på huvudet. Samtidigt som hon hysteriskt skrek: AMNING! AAAAAMNING! Då skulle jag inte bli förvånad.
När jag var på BVC sist, uttryckte jag en viss oro för att Dino var så hård i magen. Jag var rätt så säker på att det inte berodde på det han åt - utan mest för att det var omöjligt att pyttsa i honom vatten. Han fick i sig 10-20 ml per måltid. Dessutom ammade jag honom i snitt kanske två gånger om dagen. Fast min känsla var att det inte funkade - vilket jag sagt varje gång jag träffade henne. Jag frågade henne hur mycket vätska dom skulle få i sig vid den här åldern, och hon visade ett diagram och sa: 700-1000 ml. Hon förstod väl att jag la ihop dom få vattensnuttarna till någonting mellan 50-100 och sa sedan optimistiskt: men du vet ju inte hur mycket han får i sig via amningen.
Dagen efter slutade jag amma honom, och medans andra måste trappa ner ett.mål.i.taget i flera månader - så hände det inget alls för mig. Inget. Nothing. Nada. Det var tomma förråd. Så därför undrar jag. Hur kan det vara viktigare för BVC att mammorna som går där ammar - än att barnen faktiskt får i sig något? Om jag inte hade slutat, hade hon ju aldrig rått mig till det - även om vem som helst skulle förstå att det där var ett dött lopp. Att han inte fick i sig tillräckligt, vilket jag sagt och påpekat hur många gånger som helst. Men in i det sista så propagerade hon för amning till mig.
Men jag gillar försäkringskassan. Och Dino har fått ta till flaskan, och inte är han ledsen för det inte. Snarare motsatsen.
Over and out.
4 kommentarer:
Ska jag smälla henne på fingrarna när jag är dit?
Jag har precis samma erfarenhet av dessa BVC tanter (eller gubbar för den delen). Kände mig som en värre brottsling än Hitler när jag slutade amma William så tidigt som jag gjorde... men tro det eller ej, han överlevde?!
Ja på dom hörs det verkligen som att det är livsviktigt. Men, man borde kanske ha börjat misstänka det på den där föräldrautbildningen när bröstmjölk skulle ge immunförsvar, bota cancer och fixa svälten i tredje världen. Allt jag vet är att det är underbart skönt att inte amma - och att dom där stunderna med flaskan har varit mysigare (nappflaskan då...låter ju lite illa annars). William inte bara överlevde, han vart ju dessutom en underbar liten kille!
Jag tenderar att hålla med! Men när jag slutade amma Emil vid 5 veckor så sa de knappt nåt. Hon bara noterade och sa att så länge jag mådde bra så var det tipptopp. DÅ blev jag glatt överraskad.
Skicka en kommentar