Jag höll ju nästan på att glömma - BVC idag.

Lilleman vägde 7990 gram och var 70 cm lång. Och såhär lät det när vi kom:



Hon: Ja, idag är det ju dags för läkarbesök.
Jag: Men när är det dags för sprutor nästa gång?
Hon: Idag är det.



Varvid jag kastar upp Dino på axeln, springer omkull läkaren på vägen ut. Lämnar bilen, jackan och alla andra tillhörigheter och jag och Dino, vi springer in i solnedgången. Och springer och springer. Med en ilsken BVC-sköterska efter oss...



Okej. Så gick det inte riktigt till. Såhär var det:



Hon: Ja, idag är det ju dags för läkarbesök.
Jag: Men när är det dags för sprutor nästa gång?
Hon: Idag är det.



Varvid jag hoppar på henne, och biter henne i vaden. Samtidigt som jag smidigt håller i Dino. Likt en terrier låser jag käkarna. När dom väl fått loss mig, lämnar jag alla tillhörigheter. Tjuvkopplar Ferrarin som bara råkade stå på Bureå vårdcentrals parkering, sedan flyr vi till Elfenbenskusten.



Mja. Okej. Det var kanske inte heller riktigt hela sanningen.



Hon: Ja, idag är det dags för läkarbesök.
Jag: Men när är det dags för sprutor nästa gång?
Hon: Idag är det.
Jag: Tusan också. Det hade jag förträngt.

Men. Även det gick bra! Och förutom att han varit lite extra trött idag, har han varit min gograbb som vanligt. Imorgon är det fredag, vilket betyder att David snart har myshelg med oss. Det längtar vi efter.

Over and out.