Jag är inte sjuk. Jag kan flyga.

Jag ligger på soffan och intalar mig att jag inte är sjuk. Inte minsta lilla. Känner mig hur fräsch som helst. Fast sanningen är att jag känner förkylningen komma som en oönskad gäst.

Dino har 39,6 i feber - så där kan man inte ens börja intala sig att han är frisk. Dessutom är han ju så go, och stilla sådana här dagar. Ska gärna sitta i knät och kramas och pussas. Det funkar liksom inte att säga nej: "putta Digo" och ja...vad ska man säga. Jag är inte direkt svårövertalad.

Så egentligen borde jag inte ens vara förvånad, men nu när jag vet priset för ALLA dom där pussarna. Så var det fortfarande värt det!