Utlåst, städning, häcken i jorden och ren skräck.

Så kan man beskriva dagen, jag hämtade Dino från dagis. For upp till stan för att hämta häckplantorna, och snäppte förbi Sibylla för att bjuda sonen på en korv. Då låste sig bilen helt magiskt, från början kände jag stressen komma - det var så mycket saker som skulle hinnas. Hur skulle det gå?

Det var så himla skönt, att bara sitta där på en gräsplätt - med inget att göra förutom att vänta på räddningen. I form av David.

Trots detta fick sig bilen en tvätt, och det var nog Dinos värsta stund i livet - han satt i knät och grät. Han grät så häftigt att han knappt kunde äta ett digestivekex, och då vet man att det är illa.

Nu är i alla fall häckplantorna i jorden, bilen ren och jag har fortfarande träningsvila. Bäst att börja starta upp igen, annars kanske det tippar över. Vi gjorde förresten en stor investering idag - som kommer att ta träningen till nya höjder. Fritt fram att gissa, men jag berättar mer imorgon. Nu är det gonatt.

Gonatt!