Jag tänkte summera den här sex-veckors-utmaningen lite. För min del bestod den ju dels av ett godislöfte, men även att jag ville bli mer bekväm i gymmet. Och mer bekväm har jag blivit - det känns som att jag vågar ta plats där numera. Jag menar, alla visade sig ju vara riktigt snälla där!
Godislöftet då? Ja, man kan säga så här om man jämför med mina två stora bedrifter i livet: att föda fram en 4,7 kilos pajk (utan bedövning) och gå ner typ 26-27 kilo...så vart det här himla godislöftet värre. Nä, jag är allvarlig. Jag hade en bra balans i livet, väldigt nyttig 6 dagar i veckan. Åt proteinpudding på kvällarna och tränade. Men det var underbart att ha en dag att vara onyttig på, för att jag mådde så mycket bättre när jag sköter om mig - att jag brukade längta tillbaka till mitt nyttiga leverne.
Efter 14 dagar visade det sig att det är jävligt tradigt att vara nyttig jämt! I takt med det dalade motivationen till att äta alla proteinshakes och puddingar. I slutändan tror jag inte att jag vunnit så mycket på godislöftet, som jag kanske har förlorat på det.
Men! Det var nyttigt att bevisa för sig själv att det går, med lite vilja och våld. Men inte mer, och om två timmar tänker jag sprätta den här skönheten...
(Stort grattis även till Ann och Sarah som tog sig igenom sina utmaningar! Ni är bäst!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar