Sjukt trött.

Först jobb, och sedan middag med bästa combatbrudarna. Emellan det hann jag med en sjuhelsikes hostattack på stan, damn you förkylningsastma! Combat, och sedan hem och hämta Dino. Tanken var där att lägga honom, duscha och slappa. Men. Dino var inte trött! Eller så var han alldeles för trött, sånt där kan vara jobbigt att veta.

Halv elva så var jag upp sista gången, lyfte över honom till våran säng. Kröp så där riktigt nära - som han aldrig brukar gilla annars, inte när han ska sova. Sedan använde jag mina skådistalanger till att låtsas sova, ögonen sved...och duschen kändes lika långt bort - som den kändes välbehövlig. Men efter tio minuter kände jag världens minsta och mjukaste lilla finger, som kittlade på ögonlocket. Som testade känna lite på ögonfransarna.

Och det är lustigt det där, två sekunder och kvällen blir den bästa någonsin. Bara för ett litet kittlande finger...

Och nu brinner brasan i pannan, och om tjugo minuter blir det duschen. Sedan är det marsch i säng.