I slutet av dagen kommer jag ändå bara ihåg det bästa.

Visst är det märkligt? Jag minns att jag sprang fem kilometer på under halvtimmen. Jag minns en endorfinpumpande onsdagsbodycombat. Jag minns en rolig stund i gymmet med tjejerna. Jag minns att jag använde 149 kronor av mitt presentkort på H&M för att köpa ett linne med Springsteens rumpa på. Jag minns att Dino var go och glad. Och jag minns att jag gick förbi skyltfönstret, sneglade och tänkte att "fan, mitt i allt det här - så ser du ju för tusan ganska bra ut".

Och fastän jag vet att det var mer, så är detta vad jag minns från dagen. En bra egenskap tycker jag.