Upp och ner.

Det har varit, som ni säkert listat ut vid det här laget, några inte särskilt bra dagar. Vid lunch i tisdags, fick jag det allra värsta samtalet (ditintills...) i mitt liv. Tills dess hade jag alltid trott att det var klyschor att tiden kunde stanna upp och jorden försvinna under ens fötter.

Men det visade sig att jag hade fel. Det kan bli precis så. Tisdagen var ingen bra dag. När klockan slog 00.10 natten mot onsdagen - så kunde jag inte förstå att dagen faktiskt gått. Att just den var över. Den var lång.

Dagarna har inneburit en massa, men igår kom det lite lättnad. Nu finns bara den ofattbara känslan (eller snarare ilska) att det är mycket som är så orättvist...att det finns människor som får mer jobbigt i livet, än vad dom förtjänar. Och att det finns människor som inte uppskattar det dom har.

Trots allt vart det sedvanlig Combat igår, jag var inte alls säker på att jag skulle fara. Men det var skönt att få slå ur sig all ilska, efter halva passet tror jag att jag tömt lika mycket energi som efter ett helt i vanliga fall. Svetten rann, och jag kände mig levande. Det var välbehövligt! Och det känns förresten på träningsvärken idag.