Men. Jag hade ändå gott mod om träningen! Det kändes som att det skulle bli bra. Fast sedan står man där på Tabata, i en halvtom sal och ändå envisas folk med att trängas. Och man flyttar. Och man lägger sig ner. Och man slickar andras skosulor. Och man flyttar sig. Och till slut vill man flytta sig ut till bilen och köra hem. Jag skippade till och med slutet - jag bara orkade inte. Kanske att imorgon blir en bättre träningsdag. Jag brukar tänka på, att även om känslan inte är densamma - om jag bara är där, och gör jobbet - så får jag ändå resultatet.
David var snäll och tog lite ryggbilder. Kul, eftersom man väldigt sällan ser sin rygg annars. Tack älskling, för det. Och ja, inte så pjåkigt tycker jag. Det duger. Ge det lite tid, liksom.
