Idag är vi såhär glada, för dom ringde om våran dagisplats!

>

> Dino fick sitt (MITT!) förstahandsval, vilket gjorde oss överlyckliga. Det kändes som ett bra dagis, och lyckan varade i säkert tre minuter. Sedan ersattes den av bilder på hur dom stora barnen petar på Dino med en pinne, där han står fastbunden vid ett träd. Hur han hjälplöst ligger och guppar i Bureälven, väntandes på räddning - men fröknarna springer omkring som huvudlösa höns. Eller hur han hänger i kalsongerna från ett ganska högt träd.
>
> Men jag har en plan.
>
> Det skulle bjudas på grillkväll för alla barnen, och även vi. Jag fejkar ett mystiskt anfall, och sedan vet jag hur handlingskraftiga dom är. Gör dom HLR, lägger mig i framstupa och hämtar varm choklad - ja, då får han gå där. Händer inget av det, ja då får jag starta upp en liten turné av mystiska anfall, på traktens dagis. Till slut ska jag nog hitta rätt.
>