På Leos så kommer Leo himself fram ibland. Idag var en av dom dagarna när vi lyckades träffa av det. Det är alltså ett stort mjukis-lejon (en anställd i en dräkt skulle nog många fantasilösa även beskriva det som...) och samtidigt som han kommer spelar dom en glad sång. Han gör high five med alla barnen och dansar lite. Så fort visan började spela sprang alla barnen till Leo, och jag och Dino följde med - barnsliga som vi är. Jag satte ner Dino, och genast gick han rakt fram till lejonet. Framför alla andra barnen, som höll ett lagom avstånd. Vred lillhuvudet uppåt, och tittade på uppenbarelsen. Han svepte lite med handen, för att känna hur Leo kändes. Mjukt, gissar jag att han kom fram till - för sedan gick han och ställde sig vid Leos ben. Lutade huvudet mot honom, och gav honom en Dinokram. Han fick en lejonklapp på huvudet tillbaka.
Men tänka sig att den där modiga parveln är min son. Min.
Nä nu ska mitt huvud landa på kudden, och jag ska drömma om lejon, lekland och orädda små gossar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar