Dagens shopping.

Glad i hågen kom jag hem från dagens Bodycombat och berättade om det mest fantastiska, mest underbara, mest spektakulära ställe jag sett: den lilla, lilla butiken på Soo shim. Där fanns allt, handlindor i alla färger och kläder från Better Bodies och allt däremellan. Vi testade allt i butiken, klämde, kände och insöp atmosfären. Och allt det här berättade jag för David om.

Och nu hör jag teven i bakgrunden under tiden jag sitter vid datorn: "Per har dubbla jobb, och ändå är familjen tvungna ta dyra sms-lån varje månad" med en allvarlig berättarröst. Subtil hint liksom.

Svar!

Vilka kost förändringar har du gjort?

Rent generellt kan man säga att jag äter mycket mer, och fler mål. Förut kunde jag skippa frukost, äta mikropizza till lunch och något halvdant till middag. Mycket godis, fast jag njöt aldrig riktigt av varken mat eller godsaker. Jag tänkte aldrig på vad kroppen faktiskt behövde, som när det kommer till näringsämnen - och numera kan jag inte fatta skadan jag gjorde på kroppen. Jag drack inget i princip, kanske ett halvt glas om dagen - och till följd av det hade jag svullna ben till exempel, kroppen sparade på det som den trodde det var brist på.

Idag kan det se ut som följande:

Frukost: Ett stooort glas vatten, mackor och the. Eller gröt. Eller Kesella (om jag är stressad!)
Mellanmål: En näve nötter.
Lunch: Helt vanlig husmanskost, utan att utesluta något. Idag var det till exempel korv med bröd, igår kycklingwok.
Mellanmål: Kesella, Keso eller något annat proteinrikt. Ibland blir det en banan i stressen. Ibland både och.
Middag: En ordentlig, hemmalagad middag. Idag vart det pastasås och igår Köttsoppa. Bara vanlig, bra mat.
Kvällsmål: Proteinshake oftast.

Jag brukar dricka mellan 1,5-2 liter vatten varje dag, och ha godiskvällar 2 gånger i veckan och jag utesluter inget alls ur kosten, men försöker äta mycket protein under dagarna - för att kunna bygga liiiite mer muskler.

Min egen ihopknåpade teori är att när jag egentligen bara åt ett mål förr, så sänkte jag förbränningen till sparlåga. Sedan chockade jag kroppen med ett mål med helt orimligt mycket energi i, typ mikropizza. Numera äter jag betydligt mer kalorier på en dag (fast jag räknar inte) och sprider ut dom på flera mål. Jag håller förbränningen igång, har ett jämnt blodsocker och energi över hela dagen. Och kroppen mår bättre.

Mellanmål!

Keso, Kesella vanilj och Proviva jordgubb. Bra för magen, bra för musklerna och dessutom gott! Tack Agneta för tipset! Mmmmm.

God morgon!

Här avnjuter vi den med en kopp te och leverpastejmackor. Och det är onsdag, det är inte en dag för tidigt. Jag behöver onsdag idag.

Visste ni förresten att det krävs att man förbränner 700 kcal för att förlora 100 gram fett. Det är alltså inte 100/100 som vissa tror. Inlägget igår vart ju - newsflash - misstolkat. När jag satt med pekaren över "publicera"-knappen så ville jag inte trycka. MEN. Jag ville visa - om det så bara var för en - att det går att göra en 180 både med kroppen och med huvudet. Kanske skulle en vilsen själ läsa, känna igen sig, och sluta med dumheterna. Tyvärr fick det lite motsatt effekt, folk som läste och tänkte "jamen just ja, nog förstod jag att det där inte gick rätt till".

Innan jag vart gravid åt jag ALLT som det stod viktminskning på. Min kropp mådde verkligen inte bra, och oavsett om jag hade hittat ett mirakelpiller som fungerat - så hade det inte hjälpt, för felet satt i huvudet. Och fastän min kropp var under ständig belägring, var det aaaaldrig någon som oroade sig.

Så...för att gå ner 30 kilo så måste man i runda slängar förbränna 210 000 kcal. (Och då är det inte ens medräknat allt svett det kräver att bygga muskler!) Jag har älskat varenda sekund på resan, och fick jag göra om den igen - skulle jag det. Så att tillskriva min viktnedgång, till det faktum att jag hade ätstörda tankar när jag var ung. Det är inte bara oförskämt...det...det...det går jag fan inte med på! Ba så ni vet liksom.

Så, nu kör vi dansen tillsammans! Bodycombatonsdag!

Hold on a sec.

Jag måste (högst tillfälligt) förvisa det förra inlägget till utkaststatus igen. Inte för att jag inte står för det, det gör jag. Men, det vart inte riktigt som jag ville ha det, det krävs omformuleringar. Det jag ville säga var att jag vet hur det känns att inte vilja sig själv gott (även fast det var flera år sedan) men jag vet även hur det är att vilja det bästa för sig själv. Och jag vet skillnaden. Och det vill jag förmedla. På något vis. (Tack för kommentarerna som hann droppa in, jag tar till mig dom - precis som jag gör med alla kommentarer. Och ni kan alltid fråga, faktum är att det kanske är bäst. Frågar man får man aldrig veta, right?) Nuförtiden vill jag alltid ha det bästa för mig, oavsett om det handlar om kost, träning eller bara livet i allmänhet. Jag har verkligen ingen som helst ambition att väga mindre, däremot vill jag bli starkare och snabbare och ännu friskare. Jag vill bli den allra bästa mamman Dino kan få, den allra bästa Sara som jag kan vara. Och det blir inte bättre än så här. Därför när folk frågar om jag mår bra (vilket är i stor minoritet gentemot de människor som bara konstaterar att det är så) så kan jag självsäkert svara JA.

I´m not broke - but you can see the cracks.

(Nyckelord i detta inlägg: DÅ och NU)

Jag har förmånen att ha ett jobb där vi bryr oss om varandra, och jag får mycket av den varan. Särskilt nu. Vissa oroliga själar kan man säga, men vi jobbar med människor som inte alls mår bra - och gränsen kan ibland vara hårfin.

Så sent som idag frågade en alldeles underbar arbetskamrat mig om jag mådde bra. Och JA, jag gör det verkligen det...men...men jag mår bra nu. (Och jag vet inte varför det ska dras upp nu, förutom att jag kanske är redo för det? En del vet redan det här i och för sig...) När jag skriver att min relation till mat varit komplicerad, så menar jag det verkligen. Den har varit komplicerad, och det startade när jag började högstadiet.
Utåt sett så kunde man verkligen se det, de första 2-3 åren. Sedan syntes det fortfarande, fast åt andra hållet. Jag tyckte vansinnigt illa om mig själv, och min kropp - och även om den förändrades under åren, så förändrades inte känslan. Jag brydde mig inte en sekund om VAD som var bra för kroppen, utan tvärtom. Hade någon hållit fram en c-vitamin och sagt att den var bra för kroppen, hade jag inte ens tagit i den med tång. Jag hade eldat upp den, och sedan gjort allt som fanns som var dåligt för kroppen.

När jag vart gravid förändrades allt. Jag kunde inte fortsätta tycka intensivt illa om min kropp, och vara elak mot den. För allt jag tänkte på att min kropp kan göra en bebis i allmänhet, och allt det där snirkliga i ett bebisöra i synnerhet. Jag var ledig länge innan Dino föddes (eller Dolph som han kallades då) och tog långa promenader och bara tittade på solen som gnistrade i snön. Ni vet när man har ett garnnystan, utan ände och man har kämpat med det i flera år - sedan hittar man helt plötsligt en stump att dra i... Det där snirkliga bebisörat var min stump i mitt långdragna garnnystan. Jag drog i det och hittade fler saker jag gillade med mig själv. Jag började ta hand om kroppen, för att jag tyckte om den - och ingen annan anledning. När Dino föddes var jag så fylld av tacksamhet, för att min kropp givit mig denna fantastiska lilla illbatting.

När min arbetskamrat fått höra den korta versionen av den här historien, så frågade hon om jag trodde att jag skulle märka ifall det svängde över och träningen vart negativ för mig. Ja, svarade jag - HUR? frågade hon - och det kunde jag inte sätta ord på. Men, det ironiska är - att när folk bryr sig som hon gjorde idag - då slungas jag tillbaka och blir den där 14-åringen, som bara ville att någon skulle bry sig. Jag vet EXAKT vilken sekund det sker, och jag ger mig fan på att inte stanna där. Men det är min trigger.

På några sekunder brukar jag örfila mig tillbaka till den där 25-åringen, som tränar för att ha en stark kropp. För att hon älskar den. För att hon älskar sin son. För att hon vill leva länge och vara frisk. För att hon vill ha lika mycket energi och samma tempo som en 2-åring. Hon som har ett helt annat självförtroende, som alltid skrattar för att hon är glad. Hon som inte kommer på några komplex med sin kropp, när hon tänker skriva ett komplex-om-kroppar-inlägg, för hon tycker att hennes kropp är fantastisk för allt den gjort för henne.

Dessutom handlar det om vad jag vill lära Dino, hur han ska bli som person och vilka åsikter/värderingar han ska ha. Och jag vill att han ska vara lycklig, som jag är nu.

Så svaret är ja, men frågan kommer försent. Jag har aldrig mått såhär bra i mitt liv.

(Det blir inte mer ärligt än såhär. Fan. Det kommer att ta mycket kraft att trycka på "publicera")

Fan också.

Jag har ett riktigt personligt inlägg, skrivet och klart - som ligger som utkast här. Men det är jobbigt att publicera det, och jag är rädd att det ska misstolkas. Jag vet inte hur jag ska göra.

Bloggen är lite upptagen.

Jag har faktiskt jeans på mig. Jag dricker the ur en kaffemugg. Jag fyller i papper med likadana pennor som man hade i skolan.

Jag har planeringsdag med jobbet idag. Vad gör ni då?

Det skadar ju inte att ha en träningskompis.

Jag har många, om inte annat skaffar man sig genom träningen. Annars kan man alltid gå in på träningskompisen.se, där finns min och 502 andra bloggar - fyllda med träningstips, träningsinspiration och allt annat man kan behöva. Smart va?

Veckans träning.

Måndag - Axlar, lite snabbt. Armhävningsutmaningen.
Tisdag - Biceps + triceps, lite snabbt.
Onsdag - Löpning + Bodycombat + armhävningsutmaningen.
Torsdag - Bröst.
Fredag - Bodypump och spinning.
Lördag - vilodag och jobb.
Söndag - Spinning och Bodycombat, utfall och vader.

För er som följt bloggen ett tag.

Ni börjar ju känna till att jag länge letat efter det där proteinet som faktiskt smakar gott. Därför tyckte jag att jag var smart, när jag kom på att man kunde göra maränger med stevia. Stevia är ett sötningsmedel som är naturligt, och utvinns ur en växt som heter...Stevia kanske? Det innehåller inga kolhydrater att tala om, och planen var att det kanske kunde bli ett gott nyttigt efter-träningen-snack. Äggvita är ju naturligt proteinrikt!

Men. Det vart inte riktigt som planerat, dels smakar dom inte gott. Sen har jag slösat bort typ sex ägg nu. Och dessutom slutade dom vara hårda och vart istället fluffiga...som en stressboll.

Så, vi förklarar detta misslyckat - sparar dom tills dess vi behöver förpacka något ömtåligt. Det tror jag dom kan vara bra till.

Just nu, just här - i solen.

Nu varvar vi ned denna träningsfrenzy.

I alla fall på bloggen, i verkliga livet fortsätter den. Dom här veckorna som var tänkta att bli två, vart några fler. Vi har gjort plankor, utfall, armhävningar och knäböj tillsammans. Jag har haft den roligaste tiden i mitt liv (eller i alla fall en av de roligare) och jag kan inte med ord börja tacka er för att ni läst, och ibland har frågat tillbaka. TACK, och när jag skriver detta blir ögonen sådär märkligt glansiga och jag får en bekant klump i halsen.

Givetvis kommer träningsinläggen fortsätta droppa in, men nu ska bloggens rättmätiga ägare åter ta sin plats. Anledningen till varför bloggen en dag ska skrivas ut. Han som skänker mig mer glädje än något annat i livet. The apple of my eye...

Har ni fått med er något särskilt? Något ni hajjat till över, något som inspirerat er eller något ni tagit till er? Om jag får önska en sak som jag vill ska ha fastnat i alla er - så är det att ni kan göra vad som helst. Inför våra kroppar är vi alla lika, och allt sitter i huvudet.

Men innan jag lämnar över till Didde, så han får berätta vad han gjort dom senaste veckorna - så måste jag få veta, maxtestet på armhävningsutmaningen? Hur gick det? Jag vet att Sarah gjorde 55 stycken - bakad! Det är respekt det... Men ni andra?

Mina träningsappar...

Runkeeper - en rolig app som lämpar sig riktigt bra för löpning. Den mäter sträckor och talar om för dig hur långt du sprungit och med vilken hastighet.

Shape up - bra app för att föra in olika mått och till exempel vikt, som kommer upp som diagram. Betalar man några kronor räknar den även kalorier i maten - lite som viktklubb, men 400 000 kronor billigare.

365 workout - en kort övning för varje dag. Rolig app, med bra beskrivningar för övningar. Har även en Tabata-timer som används flitigt.

Body Radio & Body Magazine - lyssna på deras program, och är du prenumerant så kan du även läsa tidningen på telefonen. Dessutom älskar jag deras lilla I love my Body-ikon på skrivbordet.

Heart Rate control - för dig som tycker det är viktigare att veta pulsen än att fotografera. Lite eftersom man använder kameran för att mäta pulsen, och jo - den fungerar...på något märkligt vis.

Woooohhooo!

Jag fick mig en plats till kvällens combat! Så det blir det, och spinning! Ska bli riktigt skönt...

Friskvårdsfesten 2012.

Efter en förstklassig förfest hos Sara (vi var tre stycken, fast jag får heta Clason och den andra Södertälje. Gillart!) så bambi-på-hal-isade vi oss ner till Allstar.

Bodycombat-kärlek. Bara lindorna som fattas...

Märks att det var ett tag sedan man fest-fylle-posade. Sarah å andra sidan, hon strikade dom!

Det vart en del bilder, uppifrån.

"Va glor du på? Vavavavavava?"

Uppvisningar, som gjorde mig, Sarah och en Zumbatant träningstaggade.

Heeeeela gänget.

Andra sidan är ni klara? Jajamensan, fattas bara!

Vi lyckades även snärja in en toppeninstruktör på bild.

Och hamna på vimmelbilder.

Så. Inte så tokigt för en sunkig småbarnsmorsa som en själv, och det var riktigt roligt! Sara visste hur man ordnade förfest, med drinkar, musik och tilltugg - åh tilltugg. Festen var kul, men det var skönt att hålla sig i skinnet och kunna fara på combaten på lördagmorgon. Riktigt skönt.

Imorgon, då ni.

Snälla Maria har lagt upp en massa bilder från igår - den nedan till exempel är väldigt oärligt stulen av henne. Imorgon ska jag bildbomba med bilder från festen. Bra bilder. Inga mobilbilder. Vad tror ni om det? Okej?

När jag jobbar natt...

...så har jag en ovana att beställa saker. När jag vaknar dagen efter brukar jag gå in på mejlen och tänka "jamen just jaaa"...

Senast vart det protein jag länge suktat efter! Jag har hört så mycket gott om Body sciences kaseinprotein, som får tjockare konsistens än vanligt och går att göra pudding på! Köpte två små påsar - för att utröna vilken smak som är bäst! Någon som har testat det?

Och oooops. Sedan råkade det slinka med ett linne från Dcore. Lite nätaktigt, tog en lite större storlek så att det skulle vara lite oversized. Och dessutom var det ju på rea, då tjänar man ju nästan på det. Eller något sådant! Åh nu längtar jag...

Lördagsbodycombaten...

...har guld i mun. Eller något sådant! Himmel vilken bra start på dagen. Igår var riktigt skoj, jag sov till halv ett - och sedan tog jag en dusch, klädde mig och for iväg till bästaste combatbrudarna! Vi vart sminkade och rufsade till håret lite - sedan bar det av till Allstar för buffé, en massa träningssnack och skitpeppande uppvisningar! Jag ville lämna festen, fara på Friskvårds och träna - då har dom gjort sitt jobb ordentligt! Men lika skönt som det är att fara bort, är det att komma hem - och det var en nöjd Sara som tog bussen hem vid midnatt. Somnade i soffan till Big Brother, inte särskilt vild men lite vacker!

Oh så skönt!

Nu blir det att ta det lugnt till Stadsfesten.

Svar på kommentar!

TACK - till att börja med, för dom snälla orden och så roligt att du gillar bloggen! Som svar på din fråga så började jag med träningen, när kroppen började må bättre av träningen - så ville jag få den att må ännu lite bättre. Jag gjorde små, små ändringar i kosten - och vart intresserad av att läsa mer, och lära mig mer. Många stora ändringar, vart väl som en enda stor i slutändan kan man säga. Jag tror nog att kosttillskotten har hjälpt mig en bit på traven, vitaminerna/mineralerna har kanske inte haft så stor del i kroppen eller musklerna - men dom har gjort mig piggare. Jag kände en skillnad direkt jag började ta dom. Och jag kommer att känna när jag missar dom. Som nu. När jag jobbar natt. Och glömmer dem. Med celsius så vet jag ju att jag orkar mer på passen, att jag kan ge 120%! Utan celsius skulle jag fortfarande vara där, och genomföra passen - och kanske ge 105%... Hoppas det var svar nog (jag måste sluta svara på frågor när jag jobbar natt) och tack igen för din fina kommentar!

Dino har fått en ny overall.

Till nästa vinter. Storlek 98. Den är oroväckande inte-jätte-stor-på-honom.

När det kommer negativitet. För det kommer det att göra.

Man får höra otroligt mycket bra, från folk man känner, folk man nästan känner och folk man inte alls vet vem dom är. Men det finns två sidor av alla mynt, och det kommer att komma negativitet.

Folk som tycker man prioriterar fel. Folk som inte gillar hur man ser ut. Eller ibland bara att det sticker i ögonen på vissa.

Jag brukar tänka på VARFÖR det bränner värre än svavelsyra i ögonen. Jag brukar tänka på förnuft, och våra behov. Att våran logiska del av hjärnan (som började fungera på mig efter 25 år) vet att man bör träna. Det är bra för en, kroppen behöver det och mår bra av det! Men våran stenåldershjärna prioriterar att finna energi, ju mer desto bättre (tänk er vilken guldgruva McDonalds hade varit på den tiden) och att spara energi. Alltså, att inte göra något alls. Enligt vår stenåldershjärna.

Sedan brukar jag tänka på att det har visat sig att människor som tränar regelbundet är gladare och drabbas i mindre utsträckning av nedstämdshet. Att det märks tydligt när någon som tränat länge och hårt, måste sluta och känner sig nedstämd till följd av det.
Men om man inte vet annat, vet man inte att det kan vara bättre.

Träning frigör lyckohormoner, gör att kroppen mår sitt allra yttersta och ger en självförtroende. But hell yeah, jag hade hatat att höra dom här orden för några år sedan. Och nu har jag drömmar och visioner med min träning. Det är frivilligt för alla att läsa, men jag kommer fortsätta sprida ordet och jag kan lova att jag aldrig i livet tänker sluta träna. Aldrig. Kanske en dag att fler vill höra?

(även fast jag tycker ni är många redan nu! Zandra och ni andra, hur gick det förresten med armhävningarna igår? Jag glömde helt bort att fråga igår, och skyller på någon slags vätskebrist från combaten!)

Om viljan finns...

Ett litet tips!

Köp träningskläder på Tradera. Många köper svindyra kläder, med ambititioner att börja träna - och sedan kanske det inte blir så mycket som man tänkt. Eller inte alls. Vissa kläder är helt nya, och vissa är använda någon enstaka gång.

Jag är tacksam att jag har just det livet jag har.

Träning är beroendeframkallande, och jag läser andra träningsbloggar där folk är på gymmet flera gånger om dagen. Dom har ju kanske inte småbarn, och vissa har inte ens jobb. Och jag är uppriktigt glad att jag inte kan fara iväg flera gånger om dagen (även om jag skulle vilja).

För jag tänkte vi skulle prata lite om stress i allmänhet och hormonet Kortisol i synnerhet. Kroppen kan inte skilja på stress och stress. Kroppen kan inte skilja på negativ eller positiv stress. Även om man känner att man mår bra av att träna hårt och intensivt, så kommer kroppen att reagera som den gjort i urminnes tider. Bland annat kommer kroppen att frigöra Kortisol, som är ett aktivitetshöjande hormon. Detta skedde på stenåldern när vi var tvungna fly från ilskna mammutar, och våra kroppar har inte kommit längre. Kortisol är bra för hälsan - på kort sikt. På lång sikt så trycker det ner immunförsvaret, kan potentiellt leda till övervikt och bryter ner kroppens vävnader. Kortisolnivåerna blir även förhöjda om man sover för lite, och minsta som rekommenderas är 5 timmar. Givetvis är det ingen katastrof om man tränar superjättehårt ett tag, eller sover lite ett tag - men i längden kommer kroppen fara illa av att ständigt vara under stress (positiv eller negativ). Och TRÄNING är stress för kroppen.

Jag är glad att jag är tvingad till att ta vilodagar. Jag blir tvingad till att träna smart, och det är jag tacksam för. (Även om det inte alltid låter så!)

Consider it done.

25-25-29-25-36-stycken armhävningar. Gjorda. Efter det vart det ett snabbt bröstpass (3x10 med 18 kg) och däremellan vader.

Inte lätt att ta bilder på sig själv, särskilt ryggbilden - som inte ens visade dagsformen särskilt bra! Men, där har ni det! Nu tänker jag sussa!