torsdag, februari 23, 2012

Jag är tacksam att jag har just det livet jag har.

Träning är beroendeframkallande, och jag läser andra träningsbloggar där folk är på gymmet flera gånger om dagen. Dom har ju kanske inte småbarn, och vissa har inte ens jobb. Och jag är uppriktigt glad att jag inte kan fara iväg flera gånger om dagen (även om jag skulle vilja).

För jag tänkte vi skulle prata lite om stress i allmänhet och hormonet Kortisol i synnerhet. Kroppen kan inte skilja på stress och stress. Kroppen kan inte skilja på negativ eller positiv stress. Även om man känner att man mår bra av att träna hårt och intensivt, så kommer kroppen att reagera som den gjort i urminnes tider. Bland annat kommer kroppen att frigöra Kortisol, som är ett aktivitetshöjande hormon. Detta skedde på stenåldern när vi var tvungna fly från ilskna mammutar, och våra kroppar har inte kommit längre. Kortisol är bra för hälsan - på kort sikt. På lång sikt så trycker det ner immunförsvaret, kan potentiellt leda till övervikt och bryter ner kroppens vävnader. Kortisolnivåerna blir även förhöjda om man sover för lite, och minsta som rekommenderas är 5 timmar. Givetvis är det ingen katastrof om man tränar superjättehårt ett tag, eller sover lite ett tag - men i längden kommer kroppen fara illa av att ständigt vara under stress (positiv eller negativ). Och TRÄNING är stress för kroppen.

Jag är glad att jag är tvingad till att ta vilodagar. Jag blir tvingad till att träna smart, och det är jag tacksam för. (Även om det inte alltid låter så!)

Inga kommentarer: