Jag måste (högst tillfälligt) förvisa det förra inlägget till utkaststatus igen. Inte för att jag inte står för det, det gör jag. Men, det vart inte riktigt som jag ville ha det, det krävs omformuleringar. Det jag ville säga var att jag vet hur det känns att inte vilja sig själv gott (även fast det var flera år sedan) men jag vet även hur det är att vilja det bästa för sig själv. Och jag vet skillnaden. Och det vill jag förmedla. På något vis. (Tack för kommentarerna som hann droppa in, jag tar till mig dom - precis som jag gör med alla kommentarer. Och ni kan alltid fråga, faktum är att det kanske är bäst. Frågar man får man aldrig veta, right?) Nuförtiden vill jag alltid ha det bästa för mig, oavsett om det handlar om kost, träning eller bara livet i allmänhet. Jag har verkligen ingen som helst ambition att väga mindre, däremot vill jag bli starkare och snabbare och ännu friskare. Jag vill bli den allra bästa mamman Dino kan få, den allra bästa Sara som jag kan vara. Och det blir inte bättre än så här. Därför när folk frågar om jag mår bra (vilket är i stor minoritet gentemot de människor som bara konstaterar att det är så) så kan jag självsäkert svara JA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar