Förskingrare, jag?!?

Kom på det ultimata sättet att slippa bli kassör i Bureå Hundklubb. En styrelsemedlem ringde och ville att jag skulle sitta med. Hade dock ingen större lust. (Däremot vill jag att dygnet ska ha 26 timmar om det är någon högre makt som läser min blogg) Först var det ledamot, och sedan suppleant och till sist lite påtryckningar om kassör. Samtalet gick ungefär såhär:

Hon: Men, du vill inte vara kassör då? Våran nuvarande kassör vill inte sitta kvar...`

Jag: Nja, vet du. Jag har så dålig hand med pengar. Dom bara rinner iväg för mig.

Hon: Men, det tror jag inte.

Jag: En patient sa till mig för ett tag sedan, tjäna aldrig för mycket pengar. Och jag sa, det kommer aldrig att vara något problem.

Hon: Skrattar.

Jag: Undersköterskor tjänar inte så bra, jag skulle förmodligen förskingra pengar.

Hon: Skrattar igen (funderar väl kanske, slutar långsamt skratta. Bestämmer sig för att jag förmodligen skämtar, och skrattar lite till.)

Men nej, kassör det blir jag aldrig. Tacka gudarna för det. Så, vi kan fastställa att jag inte kan säga nej. Men jag är inte en helt oslipad kniv. Nu ska jag bara komma på en jävligt bra ursäkt för resten.

Over and out.