onsdag, mars 11, 2009

Det är väl ändå självaste fan.


Att jag inte kan säga nej till något. Ja, det finns nog vissa som har rätt - jag ska börja träna på det. NEJ! Nej...Neeeeej...Nä...Nope...Njet...No...Nähä... Får väl se om jag blir bättre, även om jag inte tror det.

Tittade förresten på den "rätte för Rosing" igår, jävla b-igt program - men jag kan inte låta bli sådana. Det är min svaghet. Såg i alla fall stackars Hugo där, och tog genast fram lagboken - för visst måste det där vara något slags barnarov? David tyckte han såg ut som 25, jag tyckte han såg ut som 18. Sedan smekte Mr D. sig på hans lena persikokinder och sa "jag ser väl också ut som 18?". Kunde inte låta bli att släppa ut ett litet fnitter, ett ganska stort fnitter. Fick i alla fall mitt straff, en rejäl uppkittling.

(18, really?!)

Over and out.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja det är ju bättre att säga nej i stället för att lova något och sen inte hålla det. Det sårar mer än att få ett nej.Eller?
Kram/mamma