torsdag, november 05, 2009

Trumvirvel.

Idag ramlade den ökände poletten ner. Någonstans så trodde jag nog att det inte skulle vara någon bebis i magen. Jag brukade stå framför spegeln och tänka "den där magen går ju suga in, kolla". Så, när det var dags för ultraljudet sa jag skämtsamt "säg nu bara inte att det är tre". Och det gjorde hon inte, hon sa att det var en bebis. Vilket var en lika stor chock. Som dock la sig rätt snabbt, för det var fossingar och det var ett hjärta som tickade. Och en hjärna (vilket gör att Dolph varken brås på mamma och pappa...). Och ja...utan mer knussel. Här är Dolph Nilsson-Clason.

Over and out.

4 kommentarer:

Ida sa...

Gråter här hemma ju. Fint. Det var ju en stor knutte, vilken vecka är du? 42? ;-)

Ida sa...

Haha ja men vad bra! Ska vi inte gå och se den då kära syster? Svulla i godis och popcorn på bio :)

Elin sa...

Åhhhh!! Mitt lilla syskonbarn!!! Men snälla, när han/hon kommer ut så får ni inte döpa honom till Dolph!!! =) Kram!

Sara sa...

Nope Elin, Dolph är bara arbetsnamnet! Kvällen före vi fick veta att vi skulle ha barn, såg vi en film med Dolph Lundgren - som vid alla fula namn brukade jag skämta med David och säga att det där skulle hans förstfödde heta. Typ Svenita och såna namn. Tyvärr vart ju Dolph det sista, men bara i 9 månader, sen får den lilla räkan att annat namn! Hoppas ni har det bra söderöver - Kram!