Vem kan slå Filip? Kl. är 22.16.

Den leken leker vi varje söndagkväll, kl. 20.00. Den går ut på att jag ska försöka slå Filip Hammar. Med min mage. Han är en riktigt rolig kille, men han har allt en liten lönnfet mage där.

Det syns särskilt när han har träningskläder av spandex och/eller skyddsväst.

Hittills har jag alltid förlorat, men ikväll var det jag som vann. Min kula vann över Filip Hammars. Kuligt. Nu kommer den bara att fortsätta vinna.

Ikväll har Davids farmor varit på besök. Nu är det en massa grejjer jag inte får göra längre. Som att gå i trappor, bära något tyngre än en banan och jobba. (Tyvärr har jag redan brutit mot alla tre...) Men äta fick jag. Faktum var att jag enligt henne skulle göra det mycket mer än vad jag tidigare gjort. Vilket fatalt misstag. Och Herr Nilsson skulle laga mat åt mig. Sa hon. (Men eftersom han redan gör ALLT jag någonsin ber han om, så entledigar jag honom från det...)

(Magen v.22)

Jag tror inte riktigt på den preggofilosofin. (Jag är ju ingen expert, men å andra sidan - vem är?) Jag vet ju bara hur jag själv funkar, och om jag slutat lyfta allt som fanns i vecka 5 (som vissa säger åt en...) - då tror jag min rygg hade krackelerat. Den är ju ändå van vid en viss slags belastning. Samma om jag hade ätit för två...ja, det säger ju sig självt. Däremot tror jag på att ta livet med en klackspark. Om jag ändå ska gå igenom det, ska jag då ha humorn med mig! Alltid. Så, jag staplar ved, lyfter en massa tunga grejer, äter för en nyttig en och håller smilbanden hårt uppdragna. Och mår bättre än någonsin. (Bara för att jag säger detta tar jag väl mig inte upp ur sängen imorgon, bruten rygg och depression eller nåt...nja...) Och bli inte arg på mig alla andra preggon därute, jag tror bara att detta är bäst för mig. Alla är vi ju olika. Right?

Nu ska jag fortsätta jobba. Det är också kuligt. Julkuligt.

Over and out.