Och lille Dolph har börjat leva rövare, vilket bara är roligt. För varje liten spark blir jag alldeles lycklig, och det är väl kanske nu det börjar gå upp för en. Ikväll var i alla fall första gången som även David fick känna på Dolphs kickar. (Yes, det kändes ända ut...) Vilket var en häftig känsla. Och ja...det är verkligen något som växer därinne. Fortfarande som Alien. Men som en alien man längtar efter att träffa.
Och något sånt här ser magen ut nu. Och hur den ska kunna växa ännu mer är för mig ett mysterium. Redan nu känns det som om man ätit julbord hos Davids farmor. Varje dag. Då brukar det kännas som att huden inte räcker till...
Over and out.
4 kommentarer:
Du har då inte särskilt stor mage. Huden kommer inte att räcka till i slutändan! Det är då man som jag och Sandra för snygg marmor på magen :-) Men marmor är ju dyrt i alla fall.
*hihi* Så söööt! Men Sara, liiite feg bild ändå *hihi*
Så myyysigt att det börjat sparka! :) Kram!
Vänta bara till din mage se ut som min gör.. Stor, randig och ivägen.. Och direkt du böjer dig fram måste du hålla andan..
Nu har ja kommit till de att då ja ändå böjt mig fram funderar ja om de är något ja ändå ska göra nere på golvet då ja redan är där för att minska antalet gånger.. :P
Skicka en kommentar